så länge som möjligt, söka qvarstanna dervid, och If så fort sig göra låter, öfverboppa de deremellan lig-e gande graderna. s Under det att aflöningea i de högre graderna sålunda ökas genom alleharda tillägg, minskas dem : deremot i de lägre genom åtskilliga afdrag. Regi ( stret på alla de 10, 20 till 40 kopeker, som af sol-l1 datens 42 rubel åtgå för borstar, kammar, krita, sko1 smörja 0. s. v. är otroligt långt, så att de beklagensvärde knappt hafva så mycket öfrigt, att de två elier tre gånger om året kunna taga sig en sup bränvin. Gardernas aflöning är drygare, men likväl så föga motsvarande de större utgifterne och den högre lefnadskostnaden i det dyra Petersburg, att endast j:t förmögne ynglingar kunna tjena dervid. MWVisserli-ls gen inkomma der flera, som icke äro så rika sem j! en Scheremetief, Demidof o. s. v. Desse lefva då vanligen på de sednares bekostnad, så att det ges ; gardesregementer, hvarest halfva officerskorpsen ri-l, der på en af Scheremetiefs hästar. Gardet, ehuru den j onyttigaste af alla trupper inom armeen, och hvil-!: ket endast utmärker sig vid mönstringar och man-! övrer, är likväl af alla den mest gyanade. Det får ! icke allenast högre aflöning, prydes företrädesvis med j! stjernor, har de bästa kaserner, sjukhus m. m., uF tan äger äfven i rangen två grader framför de öfriga, j så att en kapten vid gardet är lika med en öfverstiöjtnant af liniearmeen, en major lika medöfversten 4 0. s. Vv. Att således ifrån gardet gå öfver till lini! en, och att i allmänhet flytta från en korps till en annan, eller, som det på Ryska konstspråket heter, 5 låta öfverbedja sig, är någonting ganska vanligt in Ryssland, der de serskilda vapnen och korpserna :! äro mindre strängt åtskiljda, än annorstädes. Efter den allmänna förutsättningen, att hvar och en duger : till allt, går en officer än öfver från infanteriet till kavaileriet, från artilleriet till infanteriet, från ma-! rinen till landtarmöen, än beder han sig öfver från iinien till gardet, ja, icke sällan går han från mili-! tärtill eivil-ståndet. Man finner således i Ryska armeen officerare, som tillhört alla vapen och rört! sig än till häst än till fots, än på skeppsdäcket. Y Märigenom erhålla de också en vidsträckt kännedom om tjensten inom hela armeen. aKännedom aftjensten, på Ryska asluschbu snalja, bokstafligen: ckänna tjeasten, är också den högsta kunskap en Rysk officer ambitionerar. On otschen churascho sluschbu snajet han känner förträftligt tjensten, är ett loford, som man hvarje ögonblick hör af dem, Sådanasom: han är en god taktiker, han är en kunskapsrik officera, höres deremot nästan aldrig. Nämnda uttryck, eller att förstå tjensten — som för öfrigt nyttjas äfven af presterna, t. ex. alen och den presten förrättar sin tjenst ytterst punktligts — karakteriserar hela det Ryska militärväsendets ytliga rigtning, och man kunde skrifva en hel bok med kommentarier till denna fras, om man ville tydligen visa allt hvad som erfordras för en officer i klädsel, punktlighet, hållning, till och med röst, och hvilken detaljerad kämnedom om hvarje knapphål, hvarje skospik han måste ega, för att förtjena lofordet: acn charasche sluschbu srajetja Såsom mången i Fyskland läst sig fånig inom bokkaimimarens damm, så har mången i Ryssland blifvit det genom sitt grubblande öfver tjenstekunskapen. I grannskapet af Petersburg lefde år 1836 en gammal öfverste, som länge haft sitt afsked på fickar, men likväl lät alla dagens timmar så pumktligt marchera förbi sig, som om han ständigt legat i fält. Man hade klädt alla sina betjenter och inöfvat dem på militärisk fet och hvarje berättelse, om den än rörde tillståndet vid hans fårahjord, eller hans frus hälsa, eller bjudningen från en granne, måste afgifvas som em militärisk rapport, hvarje befallning, till uppbyggande af ett svirhus, eller till beställning af ew par byxor hes skräddaren, utfärdades i form af en order. Om han fick ett bref med adressen: J wo Wuwissokoblagoredije Milostiwomu Gossudariv Polkownikup (Till den högvälborme nmådige herr öfversten), så stannade han) vid ordet Polkownik, rätade upp sig, satte på sig sin uniformshatt och njöt läsningen af adressen ännu några gånger ända till ordet: Polkownik; brefvets innehåll lemnade han deremot ofta oläst. Han gick hela dagen klädd i paraduniform, och marcherade så rustad oupphörligt fram och tillbaka för en stor spegel, som han för detta ändamål låtit upphänga i sitt kabinett. Här figurerade han framför sin egen bild, på en gång spelande chef och underlydande. När hans kammartjenare om morgonen bar till honom kaffet, kommenderade han ofta ät honom redan i dörren: parom scragom, gå på, march! framåt march! halt! gevär för fot! Dans kunde han ej tåla och fördrog isynnerhet icke valser ech ckosäser, emedan de voro högst oordentliga sätt att marchera. Han sjelf var i ständig marchtakt, till och med om aftonen då han gick i till sängs och alla hans handlingar skedde i ett bestämdt, afmält tempo. Om natten drömde han om mönstringar, parader eller manövrer och kommenderade högt: na plätscho rushio! skyldra gevär! andra ledet tre steg tillbaka! 0. s. v.; och när hans fru klagade: Ack, bäste man, jag får inte sofva,, svarade han: kära hustru, du förstår ingenting af tjensten! — Om han kom i köket till sina kockar och kokspojkar, eller till sin betjening i stallet och fann allt i god ordning, så ropade han, liksom fordom till sitt regemente: Charascho ribätvilv Skönt, mina gossar!n och stalldrängarne och kockspojkarne måste då, liksom soldaterne, med hög röst svara: Vi tacka ers nåd för berömmet, vi skela en annan gång göra det än bättre! Om han kom tillbaka till sitt slott från en promenad, så måste alla hans underhafvande vara samlade och mottaga honom med ett hurra! . I Ryssland finnas många sådana uniform-menniskor, hvilkas hjernor, genom deras exerclsoch parad-vurm, blifvit bragta ur jemvigten. — För öfrigt är det obestridligt, att de Ryska officerarne äro angenäme sällskapsmän; de hafva mycken bildning, många slags talanger, äro alla något musikaliska, hafva en liten kännedom nästan om alla Europas litteraturer, dansa å mervetille, prata gerna bort en timma vid pipan, som de röka på Turkiska sättet, och röja mycken yttre modesti. Den inre redbarbeten och det högre själsvardet vilja vi deremot icke för denna gång företaga oss att skildra, skadade i Falkenberg. aa moa MILLA rea TR TTT RR —— -— en oo.