Anledningarne till denna raska befordran, detta förvånande hastiga uppklättrande till de högsta stegen af militärisk rang, äro åtskilliga. Framför allt kan härtill räknas det tidiga afskedstagandet bland rika familjers söner, som endast lita inskrifva sig för att förnöja lagens och modets fordringar, tillfredsställa . stad för att njuta af sin förmögenbet eller förvalta lemna rum åt de efterskyndande. Vidare de tätaj degzrationsst I hastigare köra dem ner för ärans stegeän de klättra !uppför den. Slutligen de många krigen, i synnerhet det kaukasiska fälttåget, som medtagit ett stort anta! efficerare, alldenstund de cirkassiska skyttarne städse hellre taga den lysande uniformen till mål för sina aldrig felande kulor än den simpla soldatens gråa rock. Medan i andra armeer nästan en allmån stagnation är rådande, finnes i den ryska, äfven i freästid, en lika stark rörelse em hos de förra under ett brinnande krig. i Den utomordentligt skyndsamma befordran inom Ryska armöen är i synnerhet den. som lockar ej blott infödingar, utan äfven .så många främmande officerare, att der taga tjenst. Der finnas sådana af alla Europas nationer, Spanjorer, Fransmän, Portugiser, Italienare, Svenskar och Engelsmän. Ino: landtarmeen äro, näst Ryssarne, Tyskar de talrinaste, så väl infödda som främmanie. Ryssarnes flesta segrar äro vunna under ett Tyskt namns auspicier; i synner ket i artillerist finner man oändligt mänga Tyskar; de fleste Tyske generaler äro från Estland, ty hälften af. denna provinss adel är iklädd Ryska officersuniformen. Estländarena utmärka sig genom mod och militärisk a men öfverträffa sjelfva national-ryssarne i härdhet och stränghet. De af soldaterne mest fruktade oenoraler äro Estländire. Äfven en mängd Svenskar träffas i Ryska arimcen och ett icke obetydligt antal Fransoser. På olika tider hava nemligen hela partier af Franska j Ingeniörer gått i Rysk tjenst och sålunda fortplantat romanska namn bland de slaviska familjerna. Den Poactinska marinens skepp äro uppfyllda med Grekiske officerare, likasom Östersjö-eskaderns af Engelska och Isländska. Ryssarne äro gerna till: bands öfverallt med sina tjensteanbud, oeh det ärj et ganska vanligt öde för främmande officerare, som händelsen för till Petersburg, att der finna sig väl och emottaga de lysande anbuden. Flere Preussiske effieerare tjena endast i Ryska armeen för att hastigt förvärfva en högre rang och derefter, om möjligt, sedan med densamma inträda i fosterlandets här. En statistik öfver Rysta armeen, hvaraf man kunide lära känna hela dess organisation och förhållandet inom dess särskildta delar, skulle vara i högsta grad intressant, 1 oRangen, ordnarna, medaljerna, kejsarens och marI skalkernes loford, guldvärjorna w! Chrabrostiv (för ltapperhet) ), äro af yttre lockemedel de enda som Ifjältra Ryskse officern vid tjonsten. Vackert dekererade ) och avackert betitlade återvända de från alla fälitåg, men också knappt besoldade och efter många möder och svårigheter, ty för öfrigt är Ryiska tjersten iche mindre hård för officerarena än Hör soldaterne. BDisciplinens verhörda stränghet träffar dem lika så väl som den ringe krigaren, och å-j lägger dem, i anseende till wniferm och lefnadsordning, ett lika eanyzcrmämt tvång. Till ech med de högsta generalpersoner måste, äfven i de aflägsnaste proevinsstäder, dagligen visa sig i full uniform, rustade och spände från topp till tå; den beqväma; mössan i stället för tsckaken eller officershatten är dem endast tillåten i vissa, nuga föreskrifna, fall. äfver ytterst betungande för den icke välmående officern, emedan hans lön är altför ringa, att dermed kunna göra lifvet komfortabelt. Mar kan i allmänhet antaga, att ryske oftcerarI äfven uten och försakelserna under marcherna, äro , nas lönevilkor äro två till tre gånger ringare, än de: I flesta andra europeiska armeers äfvensom soldatens sold är sex till åtta gånger mindre. Detta synes af; nedanstående öfversigt. Artillerioch kavalleriofti-: cerarnes är något större än infanteriets. Dock bör h.rvid anmärkas, att hvarje h gre officer åtnjuter dubbel aflöning, först för sin rang och sedan för den verkliga tjenstgöringen. Rangaflöningen behål-: ler han, jemväl om han icke är i aktiv tjenst, äf-:; vensom rangen alltid åtföljer honom, äfven om han ingår i civil tjenst och t. ex. blir guvernör öfver en, provins. I sådant fall behåller han först sin offcerslön och derjemte äfven guvernörslönen. Officerarnas titulaturer äro deis nationelh ryska, dels fran: ska och Tyska. ij Vid infanteriet får en simpel soldat 19 rubel! år-! ligen; en underofficer 24; en Praportischik (fänrik) 450: en Podporatsehik (underlöjtnant) 510; en Porutsehik (löjtnant) 690; en stabskapten 700; en kapten 750. Majoren uppbär po tscar vu (för sin rang) 875 och po do-sknosi för sin tjenst), d. v I I UW— —wWu—NBNRNBNOOL Än kj nnnxnslBlbkWÄ!!ÄAerr tt t FHnooooo Or nn rn nn nn onnnnX felpenningar. Podpolkownik (underöfverste elier öfverstlöjtnant) af ryska ordet Polk (regemente) har för rangen 4090 rubel, och, om han kommenderar : en bataljon, andra 4000 rubel; men om han kommenderar regementet, 3000; Polkownik (öfverste) såsom sådan, 4,200; men om han kommendrar rege: mentet, 20007 generalmajoren såsom sådan 2000; : men om han för befälet öfver en brigad (2 rege-: menter) 4000 i tafelpenningar; har han en division (eller 6 regementer), får han derföre 6000 rubel tafelpenningar; generallöjtnanten som sådanr, 3000, som divisionschef 6000, och som befälhbafvare öfver en korps, hvilken alltid i Ryssland utgör 60,000 iman, 10,000; en general af infanteriet 4,500, och : som chef för en korps, 10,000 rubel. Af denna öfversigt inhemtas, att generalen således har mer än 20 gånger högre aflöning än stabskap-! Itenen. Men hvad som gör skilnaden ännu större, Lär, att de fleste högre officerare dessutom åtmjuta len mängd både tillåtna och otillåtna biinkomster.: De indrägtigaste posterna äro befälhafvarenas öfver len kerps, ett regemente eiler ett kompani. Proviant och beklädnad, antingen ir natura eller de dertill bestämda penningarna, aflemnas nämligem af gene-! ralqvartermästarena till korpscheferne, och af desse RR Rett RERRRRRRRSRRRRREERRERer j till regementscheferne, samt af dem icke till bataljonerna, utan till kompanicheferne, så att dessa tre ot 0 Ja anda I hvilkas händar da kamma sin titelsjuka och sedan med en anständig rang dra-!: ga sig tillbaka på sina gods eller till sin residensa!rem, som träffa ofticerarne och oftast om han verkligen kommenderar en bataljon, 4000: rubel. Denna sistnämnda anöning kallas äfven ataicke till divisionerna och brigaderna, utan direkte jen indragtig och lugn civil tjenst, samt på detta sett Å j