Aftonbladet – 1 maj 1841, sida 1

för att rättfärdiga mig, för att rycka mig ur vanärans armar? Och hvem har sagt er, att denne eländige ej bedragit er, att han ej är en äfventyrare, skamfläcken för någon hederlig familj? Ni, min herre, ni, som dagligen är i beröring med menniskokropparne, är ni väl okunnig om lastens obotliga, omätliga djup hos några vissa själar? — Ånnu en gång, madame, han känner blott en enda olycka, den att rädas se eder liknöjd möta på. bans lefnadsbana. Han älskar er, har han sagt mig af allt sitt hjerta; mi är På en gång hans glada dröm och hans bittra samvetsagg. AÅnländ förliden natt, skall han afresa denna afton, utan att hafva sett.er, åtminstone om jag ej bringar honom ett svar. från er, som kan lätta hans mod. Betänk, madame; han bar nu hos er försökt att taga det steg, som. var illbörligt, men å en annan sida har han edert öde sina händer; han kan yppa sitt namn och öppet gifva sig tillkänna inför hvar och en lady Southwels älskare. Utseendet har öfver er uttalat sin dom; madame, och den af Commodoren åberopade äktepskapsskilnaden har gifvit denna sin stadfästelseHvem kan hindra eder förmenta förförare att låta öfver allt utsprida sin falska seger? Hvem kan bindra honom att blifva trodd? : — Gud och mitt förakt, återtog den unga qvinnan, i det hon med stolthet uppsteg; gå och säg denna mannen, herre, att jag hyser misstroende till honom, och hans esanningar! — Än detta äktenskap då, denna förmögenhet, söm han erbjuder..,, — Ser ni då icke, min herre, att detta vore att öppet inför opinionen erkänna er förbrytelse, som endast och allenast tillhör honom ?. Säg denna manhen, att det nu är för sent att godtgöra ett sådant fel. Hr doktor; ech em han ej är belåten med denna bekännelse, så säg honom då nakna saningen, att jag ej älskar bonom, och att jag fisaktar honom!