Aftonbladet – 1 maj 1841, sida 1

Han måtte väl ej talat osanning om mig, hoppas jag Låt höra! — Nej, visst icke. Han beklagar med ledsnad följderna af denna oförsigtighet; han känner, mer än någon annan, att han ådragit er denna olycka. Nödsakad att företaga en resa följande dagen.... — Nödsakad att företlaga en resa? Men var de väl rätt att fly, min herre, fly och lemna mig blott ställd för skymfen af sitt felsteg? Jag hade föru knappt sett denna menniskan, förr än afgrundern plötsligt kastade honom såsom en ond engel inföi mig, och han har ej haft mer, än ett enda vapen hvarmed han mött mina fiender, de svagas vapen, tystnaden. -— Madame! .... : — Än sen då, hr doktor? återtog. lady Southwel efter en paus; jag märker, att ni kan hafva många familjers förtroende, men ni kan ej bekänna er för en vän till denna mannen.: Ni ser då, huru farligt det är att välja er till medlare! — Jag har aldrig bedragit sanningen, madame, återtog Bernard med en bestämd ton; men denna Denys, denna man, som jag ser mig nödsakad at! försvara mot eder fördomsfulla ovilja, denna man är uppfostrad jemte mig; jag har hos honom upptäckt ädla känslor, och, om kärleken, som eder skönhet ingaf honom, nu hans brott, som han ej upphör att ångra, kunnat afvältra på er den förebråelse, som den kunnat förtjena; så inställer han sig nu, för att åtminstone erbjuda eder upprättelse; Ja, matlame; arfvinge till en ansenlig förmögenhet, nedläggsr han inför er den rikedom, som han för framtiden ej tror sig böra dela med någon annan än er. — Ack! min herre; hvad gagnar mig hans rikedom? Har han då delat min vanära? Hvar höll han sig undan, denna mannen, när min mans: återkomst till Lendon var förenadt med ett-förnärmande begabberi, när mitt blotta uppträdande i en krets gaf fritt lopp åt smädelsen? Infann han sig väl då,