Aftonbladet – 30 april 1841, sida 2

POSTSCRIPTUIM. KABINETTSKASSAN I RIKSSTÅNDEN : Frågan om Kabinettskassan har, sisom det var tillämnadt, i dag andra gången förevarit i Riksstånden, och utgången är redan bes:ämd, skdan soma man förmodat, sedan vällofi. Borgåreståndet genom votering klockan nära lyra på eftermiddagen, under väntan af en talrik samling åhörare, med 30 röster. mot 27 instämti samma slut, som Bondeståndet, eller att bita!!la Statsutskottets betänkande. För öfrigt har frågans behandling i hvarje Stånd haft sin olika karakteristiska mi:kvärdighet. Den största af alla var dock utan tvifvel dess öde hos Bondeståndet. Efter en längre stunds protokollsjustering förekom nämligen StatsUtskottets betänkande. Allmän och spänd vänrtan, men ingen anmälde sig, intet ord yttrades. Det var en högtidlig paus. Slutligen frågade Talemannen: Bifaller hedervärda Söndet Statsutskottets betänkande? hvarpå svarade. ott starka och enhälligt ja. Något när ditåt, fast med annat slutresultaf var äfven förbållandet hos Adeln. Yegtan slutet af betänkandet blifvit uppläst, A-särde äfven någon att få höra reservatioxfer s, hvarpå Grefve Horns och Hr Mobergs fn. fl. ge mensanama reservation upplästes. Nu zippropaces Frih. Ludvig Johansson Boije. HaA ansåg den juridiska delen af ämnet. redan förra gingen så tillräckligt diskuterad, att derom nu ej kunde blifva fråga; medgaf ock att dermed ej stod så riktigt till; men saken borde icke blot: se3 ifrån denna, utan ock ifrån moralens och politikens sida; och ifrån denna synpunkt beklagade ham att Utskottet handlat så som; det gjor:, och att det trött sig kunna utan ansvar inför Svenska folket, inför Europa och framtiden åsi sätta det Svenska folkets anseende, samt om frin att derigenom spilla det Svenska folkets kresit för all fråmtid. — Efter honom uppträdde Lan dshöfäiagen i Götheborg Hr Edenhjetm. Ehuru öfvertygad att de fleste äf Ridd. och Adeln, som, tagit. käunedom om : reservatiomerna; redan bestämt sin öfvertygelse och instämt i deras innehållj amsåg han sig dock böra tillägga något, oc uppläste ett skriftligt anförande. Hån ansig utvängen af denna sak bestämma icke blott nationens, uta äfven hvarje individs begrepp om huru tätt och sän ning iakttages. Han hoppådes att StatsUtsköttet icke hade handlat såsom det-gjort,. för att försätta riket i anarki och uppiösningstillstånd, emedan han kände många hedeflige öeh fosterländske män i Utskottet; mön han hemställde till dem, med afseende på denna sak öek de utgifter som föranledt bristen, om Regeringen ej handlat vida klokare då den bekostat mindre summer för beskickningar till möktiga riken och fördelaktiga handelstraktaters afslutande, än att gå till väga med het och pock emot dem: Under riksdagen hade Han med störst: ledsnad hört: yttranden: .omy regeringens kraftlöshet, obeslutsamhet öch svaghet. Han gjorde ei Henaställan om beviljandet af detta anslig, till hvar och en som ej sätter mera värde på en lumpen penningsumma än på ett redbart ;hanulingssätt. Utskottet håde sjelf tillstyrkt de största misshushållningar i andra anslagsfrågor — hvem skulle. väl vilja, att konungen, som gjort detta land så mycket godt, nu skullesättas iförlägenhet genom vägran af anslaget. Det skulle nedsätta Svenska folkets anseende i utlänningens begrepp om dess urskilning. Talaren: vidrörde härefter huru han var åf en gammal, fast ej i!luster ätt här i Sverige; de hade likväl tjenat sitt land, och ifrån far till son hade: de omtalat att det alltid utgjort Svenska soldatens önskan att se sina ko