Aftonbladet – 30 april 1841, sida 2

NERE Fen TSG SRA e erste. ene adNENNNTRSNANRN NE skat er ofärd: nu må ordningen komma till er, så att ni må åter emottaga mig, och få gifva mig ei förlåtelse ! ; t ; -sAck! sade hon, isdet hon på ett sätt, söm uttryckte hennes smärta, hopknäppte sina händer; ack! em !han kunnat säga mig detta! men, så Har ej, varit Guds vilja! fortfor hon med smyftningar. Rudolph blef .rörd, icke så mycket af. det skäl att i, den unge. mannens innersta fibrer fanns er stor källa af kärlek eller medlidsamhet för denna förunderliga varelsen, hvars stårkö sida hans för stånd på långt när ännu icke förmått fattå; som mera deraf, att Hos en vacker qvinna, när hon fäller tårar, finnes ett så rörande behag, att de mes vanliga männer bevekas-af dettasskådespel: Had) Southwels blekhet, som bäst förrådde tehnes inre tillstånd, hade i detta ögonblick någonting än mere intagande genom. öordningen i hednes långa bår som i: svarta veck, och såsom, ränningen till en slöja, föllo ned öfver hennes kinder: Den ädla qvinnan hade tydligen: gråtit, ty hennes med blåa fläckar marmorfärgade hy bar här och der märken efter hennes tårar.. Sedan hon intagit en lutande ställning invid en liten pulpet. hvars öppna lådor voro falla af bref och papper, bade hön ej varit nog uppmärksam på sitt vaxljus, som slocknat der det stod. bredvid den bukett, som hon burit på balen aftonen förut, och hvars blommor nu voro vissnade. Rudolph: betraktade hennes med denchemliga tillfredsställelse, som öfvertygelsen om en! seger gifver. Sedan tio år tillbaka intagen af denna förtjusande personlighet, som ban först lärt känna under det han bodde hos Commodoren i dess prunkande pålats vid Portland-Place, denna personlighet, som var afundad, som uppsöktes i alla Londons salonger och öfverallt fann tillbedjare, emedan: sin Southwel tvenne dagar efter sitt ingångna äktenskap blifvit körmsmenderad till Indien: sedan så lång tids förlopp både Rudopb-slutligen återfunnit. henne vid baden