Aftonbladet – 29 april 1841, sida 4

DN 62 års gammal Borgersman, sängX4 liggande sedan 45 år, och stadd i utarmadt tillstånd, har hitintills lefvat af 2:ne små pensioner och för öfrigt af barmhertiga menniskors godhet. Då nu genom tidens längd och andra emständigheter deltagandet synes vilja förminskas, har till råga på olyckan min 70:åriga hustru, min sjuksköterska, och, efter hennes bästa förmåga, mitt stöd i allt, brutit af sig det ena benet och blifvit intagen på Kgl. Serafimer-Lasarettet. Ädla, välgörande menniskor, som ömmen för den lidande! Eder anropar jag om hbje!p i min stora nöd, — och milt hjerta säger mig, att det ej nu sker mera förgäfves än förr. Herren skall allt vedergälla; till honom stiga mina förhoppningar för mig sjelf och mina förböner för goda menniskor. Hvad som mig ynnestfullt tilldelas, bar Herr Komminister I. W. BECKMAN i S:t Clara Församling, som träffas hemma förmiddagarne till kl. 44, lofvat emottaga och till mig öfverlemna, hvarjemte han äfven välvilligt meddelar vidare upplysning om min person och mina omständigheter.