Aftonbladet – 29 april 1841, sida 2

kan lifnårå sig vid machinen och derutöfver lemna dess egare en behållning, så måste han än säkrare göra detta om han sjelf eger machinen och kan lägga dess afkastning till sin egen dagspenning. Och detta är hvad som skulle inträffa genom förbättrade machineriers införande i husslöjden. Antag för exempel, att ett hushåll inom de 7 häraderna köper sig en jacquardväfstel; månne detta redskap skall gifva en så betydligt mindre vinst i bondstugan än på fabrikssalen, att dess begagnande ej lönade sig? — Frankrike befinner sig i detta ögonblick öfverflygladt af de Engelske machin-linspinnerierna, och Svenska linnetillverkningen hotas äfven deraf. I båda länderna skall man sannolikt möta faran medelst anläggning af stora machin-linspinnerier och höga tullar, men lemna den spinnande allmogen åt sitt öde. Det gifves likväl en annan utväg, och denna vore, att söka utfinna och införa mindre linspåmadsmachiner och sprida dem till samma allmoge, medan denna ännu har qvar sin insigt i yrket. Något i sakens natur grundadt hinder för husslöjdens utveckling så, att den kunde fylla en del af de behof, som nu måste hemtas dels utifrån dels från inhemska, alltid vacklande och på understöd af staten pockande fabriker, gilves således icke. För denna utveckling fordras först och främst frihet och full Svensk medborgarerätt låt alla Svenska tillverkare, och för det andra undervisning, bland annat genom spridningen af modellmachiner, hvartill en början när som helst kunde göras genom tillåtelse för en och hvar att, utan hinder af skråeller fabriksprivilegiers sökande, tillverka alla slags i slöjderna användbara redskap och machiner, samt genom premiers utsättande för uppfinningar af sådana redskap, som synnerligt gagna husslöjden. Naturligtvis hysa vi icke den föreställningen, att husslöjden skulle blifva mäktig att lemna de artiklar, som fordra en utmärkt stor neggrannhet eller en större bildning hos tillverkaren; men den har icke dess mindre ett vidt fält för sis: den föjjer alltid, om än med sakta steg, de mera grannlaga arbetssättens förbättring och tillegnar sig dem. Nyttan af dess uppmuntran är obestridlig: att den är nödvändig såsom binärivg är redan ett oafvisligt skäl, och dertill kommer ännu att man kan umbära de konstlade tillställningarne för vissa slöjders skyddande mot utlänningen, samt att man är befriad från en stor del af de olyckor, som omhvälfningarne i fabriksslöjderna medföra. Att den förhoppning man kan bygga på binäringarnes utveckling ingalunda är öfverdrifven, visar sig bäst då man med de stora resultater binätingarne redan lemna, jemför de hinder af alla slag, som mot dem blifvit uppställda. Petitioner frår de sju härnderna ger en erinrar derom. Petitionärerna säga, att ortens jord är mager och högt onererad, men de tacka ändoek framfarne konungar, som tillåtit den lindra sin fattigdom med — arbete. Att jorden är mager, är allmänt kändt, och se vi på statistiken öfver Sverige, så fiana vi att ingen är så hårdt roterad, ingen tvungen att underhålla ett större antal kyrkor eller ett talrikare presterskap, än ifrågavarande trakter — så mycket märkvärdigare i förbigående sagdt, att de vid sitt arbete kunna uthälla täflan med dem som äro bättre lottade. Men förenämnde onera äro ingalunda de enda att nämna. De sju häradernas tillverkningar betraktas nära nog som utländska. De måste föras till bestämd stad för att stämplas, hvarvid utan stämpelafgift äfven kestnaden för magasinering, tidsutdrägt, drickspengar eller andra artigheter till tullbetjeningen, äro nödvändiga faux frais. Derefter kommer beskattningen å sjelfva gårdfarihandeln, hvilken, passlösen m. m. inberäknad, utgör en sådan summa, att ingen handel i riket är belastad med en så enorm kostnad, sona afsättningen af de sju häradernas och Hallands tillverkningar. Ändock komma dessa tillverkningar i handeln till ett pris, som gör all utländsk konkurrens omöjlig; ändock tacka petitionärerne på allas vägnar för de stora förmåner de åtnjuta! Det största hindret ligger dock deri att allmogens slöjdartiklar i allmänhet blifvit betraktade som kontraband, och denna åsigt hafva skråoch fabriksintressenas ultras tillskapat ); ändock finner man representanter för hemslöjden, som förena sina böner med dessa ultras, för att få det gamla restriktionssystemet bibehållet! Häraf bör regeringen lära sig, att hemslöjdsintresset är mycket fromt ech enfaldigt och behöfver uppmuntras och undervisas om sina sanna fördelar. N ) Vid Vällofliga Borgareståndets diskussion om BevillningsUtskottets första betänkande angående Tulltaxan, yrkade Ståndet, att becksömsoch finnstöflor måtte få införas mot en tull af 24 sk., emedan de voro nödiga för de fattiga. Mycket välment var det visserligen att för de fattigas bästa gifva indigenatsrätt åt utländska stöflor; men det vore väl ändock både välmentare och klokare em man förunnade indigenatsrätt åt becksömsstöflor, tillverkade af Svenska allmogen, så att äfven dessa finge fritt försäljas. STOCKHOLM den 29 April. — Innan sjelfva den egentliga styrkan af den ArmÅ sam 28 ban antfera a ncdacat till hetäckande