Aftonbladet – 29 april 1841, sida 1

vu? UMURSL I IOTSLHaANHUD BURLOT WW a ba. måst göra för att rädda de nödlidande). Detsades alt allmogens produktion genom modernäringen så väl som binäringen, nätt och jemt motsvarar behofvet. För båda näringarne har detta till följd, att en fördyring af de artiklar som fattas, är lika kännbar, som ett vanvärde å dem man har att aflåta för att byta sig till de förra. Husslöjden befiuner sig således i detta hänseende i en annan belägenhet än fabriksslöjden. Denna sednares produktion är alltid af vida högre värde, än behofvet af nödvändighetsvaror; en prisfällning eller en hämmad afsättning al fabrikens produkter är der af vida större betydenhet, än en stegring af de nödvändigaste lifsmedlen. Fabrikanten kan derföre med stor förmån gå in på en tullstegring å jordbrukets produkter — den träffar dessutom nästan blott i oår — om han får en tullstegring på fabriksprodukten, (att fabrikanten stänger sin afsältning genom höga priser är hans ensak). Den jordbrukande allmogen åter är lika illa belåten ehvad tullen träffar hans binäring eller hans modernäring, ty under vanliga år suppteerar den ena den andra, och tullen tjenar honom till ingenting; men under svåra år kommer den att öka hans lidande, och om nöden träffar blott partielt, måste de lyckligare lottade indirekt genom statskassan eller direkt genom sammanskott återgälda den tullbörda, som faller på de nödlidande, och gifva vida mer dertill. Alimogen alltså, kollektift betraktad, må vända sig hur som heldst, så är doek tullen för hans näringar alltid en börda, liksom den är statslyxens säkraste kanal till hans ficka. Rätta sättet att upphjelpa allmogens näringar måste fördenskull bestå i något helt anmat än en stegrad tullbeskattning. Detta har länge varit insedt hvad åkerbruket angår, och knappt lärer en enda ekonom här i landet påstå, att Svenska åkerbrukets omisskänliga framsteg under de sednare decennierna på minsta sätt varit en följd af spannmålstullens höjd. Lika litet lärer man söka orsaken till binäringarnes stigande eller fall i tullbeskattningen. Hvem skulle t. ex vilja påstå, att Norrländska primalärftstillverkningen stigit i följd af en hög skyddstull eller numera hotar falla till följe af en för låg? Tullen har blifvit ökad, ehuru lärftet stått i lägre pris än det utländska, och nu, oaktadt en hög tull hetar denna näring med fall, emedan bomullslärfter blifvit så ojemförligt billigare och emedan utländningen påfunnit fördelaktiga machinerier för linspåmad ) Detsamma kan hända med flera af våra husslöjder, i synnerhet som de inom landet på allt sätt tryckas af skråandan, och detta har gifvit oss anledning att ännu, medan tid är, fästa uppmärksamheten på de sanna medlen till deras skyddande och förbättrande. Det är några frön, dem vwi utkasta på vinst och förlust, men i den öfvertygelse, att de väl någorstädes träffa en tacksam jordmån och, om än sent, slå rot. Vi påstå visserligen icke att Svenska jorden eller dess modernäringar eller något annat hindrar, att ju landet äfven kan bestå sig fabriker; men vi tro att man, vid valet mellan dessa, bör taga föresyn af binäringarnre och, i fall ett artificiellt skydd verkligen kan gagna dem, då företrädesvis egna detta åt dem, som förädla landets naturalster, på det man sålunda må undvika den villfarelsen, att uppehålla fabriker, som ehvad deras tillverkningar äro nödvändighetsvaror eller icke, likväl i och för sig sjelfva utgöra en lyx, emedan de förslösa landets krafter endast för att skyldra i KommersKollegii årsredogörelser. Allt det öfriga bör efter hand öfverlåtas åt binäringarne eller husslöjden af hvilka man aldrig behöfver befara, att de, älven under en måttlig tull, drifvas med förlust. Deremot förutsätta vi hos husslöjden förmågan att i vissa delar fullkomligt ersätta fabriksslöjden. Husslöjden och en del fabriker äro i vårt land verkligen rivaler, ty de tillverka bida för afsättning i parti och befatta sig med samma slags varuartiklar. Husslöjden är äldre; den grundar sin tillverkning egentligen på inhemska råämnen eller sådana utländska, som så allmänt förekomma i verldshandeln, att de äro lika tillgängliga som de inhemska, t. ex. bomull; vidare derpå att modernmäringen lemnar dels många lediga stunder, som endast genom husslöjd kunna tillgodogöras, dels det för slöjden nödvändiga förlaget af boningsrum, värme och, för största delen eller hela året, äfven födan; icke sällan följer härmed äfven råämnet, som husslöjdarn antingen tager af sin egen jord eller erhåller af sina närmaste grannar, således till det lägsta möjliga pris. Fabrikerna, som i äldre tider endast utmärkte sig genom en större arbetspersonal och en oafbruten sysselsättning med en och samma till) De böcker prohibitisterne låtit utgifva medelst Hr Johanssons engagerande, säga att den höga tullen skall tjena att utveckla en näring; med Nerrlandsväfnaden har detta blifvit för