för det tunga inflytandet af sin omåttlighet, vidblef sir Southwel sitt öfverdrifna förslag. . — Emedan ni allsicke vill höra, återtog då sir Robert, så se här någon, hvars anseende och värdighet ej borde kunna sättas i tvifvel. Var god kom hit, doktor Bernard; se till, om ni kan öfvertala Commodoren! .... Sir Robert, lugn och kall midt under denna stormande måltid, hade dervid fört doktorn från det hörn af salen, der vi sett honom hafva sin plats allt sedan Commodoren inträdde. Läkaren hade under sär Southwels och sir Roberts samtal hållit god min, utan en minuts förändring. Känslolös och allvarsam, var han ej mycket olik en af dessa inqvisitionens i Venedig spioner, som hafva betalning för aut de uppsnappa hemligheten af en sammansvärjning. När han uppsteg och gick emot Commodoren , presente: rad af sir Robert, fördjupade sig sir Southwel vid hans åsyn i en hop ej serdeles lämpliga ursäkter. — Nå, än sen då! ni håller på att spisa vid ändan af denna sal, min herre, och jag har icke en gång skickat er ett glas clairet! orsaken dertill består i mörkret, och röken ur min pipa. Ni tillåter mig bada; är det icke så, fast dessa herrar neka mig det? Vill ni hafva oblandad kognac? — Vitanda est post prandium moratio in aqua, eller: efter måltiden bör man undvika att dröja Iänge i vatten. Detta har en romersk författare sagt, min bästa herre, svarade doktorn, med myndig ton. Ett nästan omärkligt leende låg dervid på bans läppar. — Hvad bryr jag mig om er författare, herre; hafvet är präktigt; i annat fall måste denne staekars Rook, som kommit mig att förlora mitt vad. oa — Jag säger ännu em gång, vi böra ej vara vittnen till denna dårskap, ropade sir Rook, likasom förut benägen att gå på balen, och såg på sina strumpor vid ljuset. .-.— Återtag ert förnuft, commodore, tillade sär