KS EAA 1 SERA AAA — Jag har ännu icke gifvit med mig, mine herrar, återtog han med en värdighet, som kunnat anstå en kejsare; och jag erbjuder mig ännu att slå vad med sir Rook, som nämndt är. Detta är ett medel, att sedan jag nyligen förlorat ett vad, möjligtvis . . . Kapten Rook, i sin ordning rättvist träffad, bet sig i läpparne . . . Han höll på att göra en invändning, då han i detsamma såg Commodoren hastigt stiga upp från bordet, och med sin darrande hand fatta fönsterhaken . .. — Hit! ropade sir Southwel till flere lotsar och badare, som då gingo förbi värdshuset, förmodligen ditlockade af det buller, som der lät höra sig; kommen närmare, J der borta! hit och dricken ett glas grogg med oss. Har någon bland er lust att med mig kasta sig i hafvet om en qvarts timma? Alla vägrade och gjorde Commodoren uppmärksam på vågornas häftighet. — Bort med sådant prat! återtog sir Southwel, ansen I då mig för en lika stackare som I? MHafvet känner mig! Drick nu ett glas med mig, medan vi vänta på att skölja munnen med saltvatten. Hvad dig angår, sade han till den, som stod honom närmast, ser du mig ut att vara en buss, till hvilken man ej behöfver säga en sak mer än en gång! Den, till hvilken Commodoren nyligen talat, hade i början svårt för att svara. Han kom utan tvifvel med sina kamrater från den lilla krogen Ancrebleue, ty han svängde sig på vissa mellantider hit och dit, såsom ett märssegel för vinden. Driek då! mumlade Commodoren, bjudande honom åter ett glas grogg. Badaren fattade glaset och sleg helt kallt ut det på golfvet. Lal Jag dricker icke med en Engelsman, svarade han. — Deri, min vän, visar ni blott litet envishet, inföll Commodopen, Den Engelsman, med hväken ni fa