Aftonbladet – 27 april 1841, sida 2

nig af ett ögonblick, då han låtsade ej höra mig, och lät ett mycket vackert: saltkar från Sevres helt vårdslöt falla i golfvet, hvarvid det slogs i bitar, Kaptenen på fartyget blef ond. jag kastade skulden på gossen, som svarade mig fräckt, att han ej uppassade någon mer, än sin herre och den damen, vi fört med oss. Uppbragt öfyer detta svar, beklagade jag mig för kaptenen, yrkande från hans sida en omedelbar bestraffning. Man lade honom på en kanonlavett, afklädde honom ända till maggördeln, och em matros slog honom en half timmas tid med en tågstump! — En halftimmas tid! — Ffter denna sköna efterrätt, hvyarunder han lät höra de ömkligaste skri, lät man honom den öfriga delen af natten , på märssalningarna göra sina reflexioner; följande morgon trodde man sig der återfinna honom, då, man Jikväl gjorde den upptäckt att han var försvunnen, och af trötthet eller förtvif lan i mörkret fallit i hafvet, under den muntra hög: tid, som följde på vårt qvällsmål. Jag glömde säga, att om ej miss Olympe varit, så skulle han sett sin bestraffning förlängas, den fattige stackarn; det va hon. som lade sig ut för honom och utverkade straf. fets upphörande. När en qvinna under sin lefnad visat ett vackert drag, sir Robert, bör man hålla henne räkning -derför, tillade commodoren. Meu ni. dricker inte? — Hör mig, min kära eommodore, jag vill tala förstånd med er. Hittills har ni ej trott er uti mig finna annat än en slägting, en vän till lady Soutbwel .... Tillåt mig nu från denna stund vara hennes advokat. — Har lagen då ej varit förpligtad att upplöss mina band med lady Southwel? — Lagen! man har icke, oaktadt talrika forsk: ningar, kunnat återfinna den nedriga varelsen, som ville tillfoga er denna skymf; hon hade lemnal London redan dagen efter sitt visade brottsliga för