raply. En ofantlig spännhalsduk, en syrtut af grått kläde samt ytterstöflar förstelade ännu mer hans Engelska sätt och vändningar. o — År det ni, Commodore! ropade Sir Robert, gående några steg tillbaka; hvilket väder förer er hit? — Det alldra värsta oväder, som ni väl haft tillfälle att se, Sir Robert; men låt oss nu framför allt skaffa oss mat; ty sedan jag var i Brighton har jag ej haft inför mina tänder mer än en skorpa. Ni, som här är bekant på stället, visa mig min vän, till något värdshus. Jag låter min Vän Rook föra befälet på kuttern så länge; han får väl omsider fatt på mig. — Vid denna tid på dagen finnes knappt något annat ställe, än badhuskällaren, der ni kan få en passande måltid, svarade Sir Robert; gif mig er arm, sedan ni förut öfverenskommit med er vän Rook, en person, med hvilken jag tror, jag vill minnas mig hafva studerat tillhopa i Cambridge. — Det är väl möjligt, Sir Robert, sade Commodoren, sättande sig i gång, efter det han sagt några ord kapten Rook i örat; men detta eaktadt, fortfor ban, är dock den förrädiske skälmen en förbannadt hårdnackad maschin. Han har ej velat följa någon af mina föreskrifter under öfverfarten, och jag har honom att tacka för det jag förlorat vadet. — Vadet? . — Ja visst; ni vet, att vad är min vurm! Vi intogo i går en grundlig middagsmåltid på hötel de Glocester, i sällskap med flere gentlemen och officerare; och vi hade just slagit sönder i bitar några oäkta porslins-tallrickar i Wodgewed, då jag i min egenskap af sjöman ansåg mig förpligtad att tala om mina fälttåg i Indien. Då Bucelaner-vinet, som vi smort oss med, oeh framför allt min vän Rooks utomordentliga skryt gjort mig upprymd, fann jag mig förbunden att besvara trumf, och jag slog vad om tusen guinger, att jag på en kutter, som jag sjelf tiek välja, skulle på nio timmars tid göra öfverfare