Aftonbladet – 26 april 1841, sida 2

gon gagnelig inrättning, skall han sådant tillkännagifva vid näst infallande ekonomiska besigtning, då förhållandet undersökes och beskrifves, samt begära derefter hos Konungens Befallningshafvande och Regementschefen tillstånd tillanläggningen, hvilket de, om skäl finnas för handen, äga beviljar. Om boställsinnehafvaren vill, t. ex. anlägga tröskverk, så skall han, till följe af dessa 3 8 först sådant tillkännagifva vid första ekonomiska besigtning, och höra dess utlåtande, sedan begära tillstånd hos Landshöfdingen och Chefen: — han får det beviljadt, köper materialerne dertill, eller hela verket, gjutet af tackjern, och anbringar det vid boställets loge; nu har det kommit dit; men vågar han taga det derifrån? — — Nej, om Synerätten pröfvar att det skall bibehållas, skall det qvarstå, och efterträdaren be höfver icke betala mer, än uppskattningsvärdet af bostället för ett år; d. v. s. om tröskverket anlägges de sednare åren som afträdaren innehafver bostället, och ban således icke kunnat draga någon nytta af anläggningen; bostället är juppskattadt till 400 Rdr Bko; och kostnaden för tröskverket 200 Rdr, så röfvas från afträdaren 400 Rdr. Mäånne det icke således vore bäst att smydit tröskverket, utan att säga hvarken ekonomiska besigtningen, Landshöfdingen eller Chefen till, för att få behålla sin verkliga egendom — detta finnes på intet ställe i förordningen förbjudet —. Ett flyttbart tröskverk kan ju äfven vara lånt. 37 : I följd af boställsinnehafvarens skyldighet att rödja ängar och beteshagar, må barrskogen derstädes efter hand fällas, och sedan trädstammarne blifvit till byggnadsvirke, gärdsel eller vedbrand vid bostället använda, grenarne och riset efter de samme varsamt brännas, samt den sålunda lindrigt svedjade marken med gräsfrö besås, hvarefter samma mark, minst i 2:ne års tid, skall genom stängsel fredas för kreaturens tramp och bett. Sådant svedjande, åsyftande ängars och beteshagars rödjning och förbättrande, må af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förordnas der det nödigt finnes. Boställsinnehafvaren är anbefalld, enligt denna , alt rödja ängar och hagar, samt göra dem gräsbärande. Sådant låter sig likväl icke ske utan att uppbränna riset — om det får ligga, blir marken aldrig ren och uppkommer således icke gräs, ty innan riset hinner hvittna, är redan ny skog uppränd i barren; den afrödje marken måste således afsvedjas och besås med passande ängsfrö. Men Konungens Befallningshafvande skall en sådan svedjning förordna. — Huru skall detta gå till?) Först är boställsinnehafvaren anbefalld att rödja ängar och hagar, och göra dem fruktbärande: derefter, af sista momentet af ofvannämnde , hindrade härutinnan, och det just i det väsentligaste. Välkan svedjning missbrukas, om marken t. ex. är mycket stenig eller innehåller sandmo; men hvarföre kan icke den minst hvart femte år inträffande ekonomiska besigtningen, utan LandshöfdingeEmbej tets åtgärd, afgöra huruvida den skoglupne hagen eller ängen bör rödjas? — Genom denna otydliga ha redan, ehuru förordningen icke är äldre, ganska många processer vid HäradsRätterne uppkommit. Ytterligare: allmänna lagen tillåter svedjning i cÅker, Äng och rätter Betleshagar, å kronohemman. Kan utan någon aukteritets bifall den kullslås af någon enskild författning? I åtskilliga 86 talas mycket om skogshushållning, men en del deraf låter icke verkställa sig. Deremot, hvad som öfver hela riket är användbart, är, att a!l störhuggwing ef granstammar (tall kan ej komma i fråga, såsom alldeles otjenlig), der skog bör vara, förbjudes. Af all misshushållning är demnma der förnämsta — de små trän, sem qvarstå efter denna störhuggning, blifra så kallade marbuskar, med yfviga grenar, som hindra yngre skog att framkomma, och många år åtgå innan ämne till verklig skog synes. Små granskog, som växer i berg och kärr, bör dock härifrån undantagas, ty af denna kan aldrig blifva riktig skog, och duger icke till annat än stör. Då granar buggas till bräder och plank, blir alltid en mängd grenar, som duga till stör, öfverträffande all annan i varaktighet. Insändaren, som har stor skog, har i många år med största fördel begagnat detta störfälle, och befunnit den sålunda erhållna stören i varaktighet öfverträffa sjelfva En-stören. I brist af slikt fälle, kan klyfstör af tall begagnas. En stor misshushållning med skog är äfven att bläeka i granar, för att försöka dem till gärdsel. Inom få år slås röta uti de bläckade träden, och de blifva odugliga till timmer och plank. 69 : Mvad afeller tillträdare får till godo eller blifver skyldig, skall SymeRätten i Utslaget tydligen och bestämdt till summa utsätta, med föreliggande, att alla afträdaren ålagda reparationer och nybyggnader böra af honom in natura fullgöras, enligt Syne-instrumentets innehåll, och att det ej må vara honom tillåtet, att efter skedd afflyttming, vid inträffande laga fardag, med sådana reparationer eller nybyggnader sig sjelf befatta, utan att tillträdaren sedermera äger derom föranstalta; att afträdaren icke må från bostället bortföra sista årets spanmålsgröda eller sina kreatur, redskap eller annan lös egendom, innan han visat sig hafva de ådömda bristfälligheterna och felande Dybyggnadernma in natura nöjaktigt fullgjort, och derom kan förete tillträdarens behörigen bevittnade godkännande, eller ock till denne sistnämnde, emot dess qvitto, aflemnat uppskattade pennmingevärdet för hvad som ärnu brister eller derför ställt antaglig borgen af 29:ne löftesmän, som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande godkänt; hvarförutan SyneRättem skall föreskrifva, att, fastän afträdaren före afflyttningen husröteersättning erlagt eller borgen derför ställt, kans ansva righet iör bristande reparationer och nybyggnader ändock icke upphör, wian att tillträdaren, om han ER mmm ann 8 deorkA SMNPÄB 88 0 eh 0 TT TT TT TTT TT TTT KT RV EET TT FETT