Aftonbladet – 26 april 1841, sida 2

less mindre efter fyra år, när defieit i inventarium röjdes, påstod sig hafva disponmerat någon del af beloppet till saker som icke för Kontrollvesket behölfdes och hvaraf bland annat fyra lispund qvicksilfver än i dag vänta på något tillfälle att användas. Hade Hr A. rätt förstått sin sak, synes han hafva bordt visa att de inköpta sakerne blifvit i Kontrollverkets räkenskaper bokförde vid samma tillfälle då de först kommo i hans ego, eller ock, enär detta var omöjligt, förbigå hela den punkten. Slutligen kar Hr A. ex absurdo velat bevisa, att han ej kunde haft för afsigt att åtlkomma något af Kontrollverkets medel, emedan han då kunnat välja den utvägen att uttaga profspånorna ur paketten och qvarlemna konvoluterne. Vi frukta att Hr Almroth icke stort tjenat sin sak genom detta högst besynnerliga argument. En sådan fintlighet i bevisningen för nemligen diskussionen på en ännu slipprigare grund, men likväl vederläggas icke de redan gifna fakta, att Hr A. olofligen tagit och låtit nedsmälta guld och silfver, som det varit bans pligt att vårda; att han icke låtit i behörig ordning bokföra beloppet i Kontrollverkets räkenskaper, dit vedermälena hörde; och att det ännu är tvetydigt och obevist, huruvida den disponerade delen af penningarna blifvit använd till föremål som voro af något behof för verket, helst icke beller någon föregående anmälan blifvit gjord om ett sådant behef. För öfrigt skulle den af Hr A. här vidrörda uppfinningen, att taga vedermälena ur papperen, haft alltför mycken likhet med fordna industririddares företag att stjäla gödgaltar, men lemna hufvudet qvar för att inbilla egaren att kroppen äfven fanns der; men man vet ju att dylika tilltag äfven blifvit röjda, och något dylikt kunde äfven händt i Kontrollverket, när en inventering der kom att föregå, hvarvid man väl icke vägde paketerne men dock hade tillfälle att öfvertyga sig, det de icke voro toma. AÅndtligen har ifrågavarande indirekta bevis — vi bedje Hr A. besinna, att det är han sjelf som uppkastat frågan derom — inför publiken ett annat emot sig. Det är nemligen klart, att en sådan der åderlåtning och ny förbindning af en hel mängd konvoluter, hade fordrat mer tid, än en nödig hemlighets iakttagande kunnat medgifva, samt att det skulle väckt mycken uppmärksamhet om någon af Kontrollverkets tjenstemän öfverkommit ett dylikt konvolut och funnit det vara tomt. orre re e—— AL