Aftonbladet – 26 april 1841, sida 2

som både förut och efteråt mycket gynnat Hr A., blifvit mycket stördt. Afsigten åter med handlingen är sannolikt i allmänhetens föreställning ånnu lika tvetydig som förut, eller kanske ännu tvetydigare genom de eriktigheter, de luckor och otydligheter, som tyckas förekomma i sjelfva slutförklaringen. Denna afsigt bestämmes af en kedja af handlingar, som redan i ett temligt ordnadt sammanhang kommit inför allmänhetens ögon, och hvaraf vi alltså ej behöfva vidröra andra än dem, som af Hr A. sjelf blifvit såsom vederlägglige ansedda. Bland dessa synas oss följande ej hafva blifvit rätt anförde eller på ett tillfredsställande sätt förklarade. Almroth säger alt han sjelf föranstaltat en inventering år 4833; men detta lärer vara ett misstag, en lapsus ealami, ty vi hafva funnit denna inventering i vederbörligt protokoll upptagen, såsom föranstaltad af Kongl. Bergskollegium. Någon presumtion om oegennytta hos Hr A. får således icke på denna hans uppgift byggas. Det har under skriftvexlingen visat sig, att Hr A. icke haft någon person, icke ens en vaktmästare med sig, då han ur Kontrollverkets skåp och lådor uttog de sedermera nedsmälta effekterna; men han har deremot företett lefvereringssedel eller så kalladt reversal af Kontrollör Limnell, hvaraf synes att godset blifvit till förmyntning aflemnadt. Här är först en lueka: Hr A. har nemligen icke upplyst huru nedsmältningen tillgick eller det nedsmälta värderades. Vidare vet man, att Kontrollör Limnells reversal är oriktigt, och att han icke haft reda på hvad som blifvit nedsmält; vi draga häraf blott den naturliga slutsats, att Kontrollör Limnells reversal måtte vara dikteradt af Hr A. sjelf och således bordt ur handlingarne uteslutas, så mycket hellre, som Hr ÅA. på den tiden var hans förman och han sjelf numera är af döden hindrad att förklara sig. Den nästa handlingen efter nedsmältningen hade varit att bokföra beloppet i Kontrollverkets räkenskaper; men här har Ofverdirektören lemnat en stor lucka och svår att stänga. Beleppet blef nemligen icke bokfördt och revisorerne hafva derföre aldrig kommit uuaderfund med Hr A:s företag. Hr Limnells reversal behöll, som bekant är, Hr ÅA. sjelf och handlingarme upplysa icke om det någonsin blef företedt. Hr A. säger väl i sin förklaring att en afskrife af reversalet inklistrades i inventarieboken; men väcker här åter presumtionen emot sig, emedan han icke upplyser när. Förmodligen skedde det först år 1858, då den nya inventeringen stod för dörren; ty eljest hade väl Hr ÅA. icke glömt utmärka tiden, och eljest hade icke heller nedsmältningen kunnat i fyra år döljas. Genom ouppmärksamhet har FE ÅA. vidare fört mången på den tankan, att han förblandar eller velat komma allmänheten att förblanda Myntoch Kontrollverkets räkenskaper; han har nemligen, stället att visa, att det guld oeh silfver han nedsmält blifvit bokfördt Kontrollverket till godo, deremet inblandat Myntverket i saken och anfört bevis, att Myntverkets räkenskaper upptaga det vanliga om den skedda förmyntningen. Hvad Myntverkets räkenskaper upptaga är i afseende på Kontrollverket likgiltigt, ty Myntverket förmår ej probera, om de till förmyntning inlemnade effekterne äro rättfångna eller ej; men den hopblandring Hr A. gjort, är icke likgiltig, ty den kam möjligen leda till obehagliga följder för en i saken eljest sannolikt oskyldig person. Hr A. har nemligen tagit ett betyg af nuvarande Myntmästaren Hr Gramdinson. Detta betyg är märkvärdigt derföre, att det upptager omständigheter angående bokföringen i Myntverkets räkenskaper, som tscke deri kunnat fullständigt återfiwnas, t. ex. att myntattesten skulle innehålla att myntet blifvit gjordt af vedermälen; kanske kan likväl detta förklaras derigenom att Hr Grandinson haft afseende på vissa omständigheter, som efter inventeringen kunde anses allmänt kända. Detta gäller åter icke om den i beviset framlysande omständigheten att Hr Grandinson, redan 4834, då nedsmältningen skedde, skulle känt förhållandet. Hr Grandinson, som var nemligen då Kontrollkamrer och skyldig att bokföra Kontrollverkets inkomster och utgifter; han kan således omöjligen undgå att för sin underlåtenhet blifva i saken inblandad, så vida :nemligen den slutsats får dragas af hans intyg, att det blifvit utfärdadt för att upplysa, det Hr A. icke vid tillfället underlät att till Kamreraren uppgifva det han ur Koatrollverkets rum berttagit, i penningar förvandlat och behållit ett icke obetydligt värde. I alla händelser lärer väl en förklaring öfver Hr G:s betyg blifva infordrad, om icke af aktor, åtminstone af Kammarrätten, som måste hafva svårt att förbigå denna vigtiga emständighet. : Till kriterierna på afsigten räknar Hr A. vidare dispositionen af de medel han erhållit i utbyte mot Kontrollverkets effekter. Hr A. anser det lagliga eller olagliga i denna disposition bero af smak och citerar derföre en mängd saker för och mot. Detta är åter i vår tanka ett stort misstag om hvad Hr A:s fördel, vi mena hans rättfärdigande, i denna punkt fordrar. Frågan är nemligen icke om dispositionen varit riktig eller ej, utan rent af huruvida någon disposition verkligen skett. Det synes vara detta som aktor, som Kammarrätten, som allmänheten önskar veta. Hittilla känner man hlott att Hr Almroth dis