Aftonbladet – 24 april 1841, sida 3

ling .. .. Är det icke så? fortfor hon, i det ho vände sig till badaren. — Ack! madame; jag skall aldrig förgäta . .. svarade Lauglois, nedslående ögonen, med ett uttrycl af aktning. — Det är ej skäl att afstå hvad som bjudes en återtog Rudolph med stolthet. Tillkännagifvande om armbandet innebar anspråk på hederlig veder gällning; och jag menar er ej illa . .. — Min vedergällning är här, utropade Langlois if rigt, slående sig för bröstet med era handen, son darrade i hvarje fiber. — Lemnar ni oss, Langlois? sade lady South wel, då hon blef varse, att badaren ämnade gå ut — Ja, svarade Langlois, i det han gjorde lad Southwel uppmärksam på ett stort, svart moln, son redan höll på att utbreda sitt mörka täckelse öfve hafvet. Se hvilket oväder, som hotar oss; och de är ej längre ån en timma sedan vi fingo i sigte er kutter, som ganska behagligt loverade i vågorna. — Ett engelskt fartyg! ropade sir Robert, me hänryckning. — Ja, mylord; och som knappast skall anländ: fullkomligt helbregda, om den, er vän ech landsman ej ingår i kanalen före kl. 7 . .. — Fort, hit med en kikare, Harry, en paraply ocl min rörstol. — Fort, skynda er! ni skall finnna allt det de hos mig i mitt rum, hötel Royal, ropade Sir Ro. bert, öfvervinnande sin fallenhet för kallsinnighet — Det simplaste är ju att jag följer er, mylord sade Langlois; ni måtte väl ej hafva misstroendt till mig, hoppas jag? Mitt namn kan väl ej hafvc något afskräckande; jag är ej någon stygg satan, oct lärer väl icke förmå låta edra landsmän gå i bot . . . fast tiden .... Langlois framsade dervid några ord, som sir Ro bert ej hörde. — Jag önskar er mycket nöje, sade Rudolph til