Aftonbladet – 24 april 1841, sida 3

sir Robert. Ni går att blifva våta om fötterna på Kajdammen, till ära för det gamla England! Rule Brittannia! Hvilken artig snufva ni går att skaffa er! — Kom snart tillbaka, åtminstone före balen, tillade lady Southwel, med en tillgjord ton, som gjorde Langlois något upprymd. Inveeklad i sin regn kappa, försedd med sin kikare och käpp, som Harry bar fram till honom, begaf sig Robert åstad en annan Vasco di Gama. — I morgon, Langlois, om hafvet tillåter, . . . sade lady Southwel till sin badare, betraktande honom med en tacksam blick Men blottställ er blott icke denna afton, så att jag kan återfinna er i morgon. . — Icke tar jag mig utaf fartygens inlöpande i hamnen; sådant tillhör sjömännen. Langlois gjorde sin kompliment för lady Southwel, och åtföljde sir Robert, som gick ganska fort, och anlände snart till Kajdammen, der han redan fann församladt allt hvad staden egde afsjömän och främlingar . . .. (Forts. följer.) —U — I zoologiska trädgården (Regent Park) i London tilldrog sig ett märkvärdigt exempel på Boa Constrictorns glupskhet. Tvenne ormar af detta slag, den ena af 44, den andra af 9 fots längd, hvilka en kapten Redman medfört från Calcutta och skänkt åt zoologiska trädgården den 4 September örlidne år, hade ganska endrägtigt lefvat tillsammans i en bur, då den mindre blir sjuk och icke vill äta på vanlig tid. Den större hade redan spisat en kanin och trenne små delfiner, då han till sist slukade sin mindre kamrat, hvilket man, då denne saknades, kunde märka af hans ofantliga tjocklek. Kroppen var tre fot i diameter. Ett så frappant bavis på detta djurs glupskhet är ännu ekändt i nauralhisterien, a