Aftonbladet – 24 april 1841, sida 2

ROSSET SNETT SS EINES SIESTA en mans hand, hvilken nilej ansett er ovärdig att behaga... Y denna vägran, afbröt lady Southwel, i det hon uppsteg, bör ni ej se något annat, än en qvinnas aktning för sin egen heder. Så vidt min man ännu lefver, utan afseende på, om han är skild från vårt äktenskap eller icke, bör jag allsicke tillhöra någon annan! Den bestämda ton, med hvilken detta uttalades, förvånade till den grad Rudolph, att han behöfde minst tvenne sekunder för att hemta sig, och till sir Roberts öra rigta följande ord, som ladyn ej hörde: — Minsann, jag kunde tro henne så puritansk! Baronen hade förstått, att det i denna stund ej lönade mödan att inleda ett samtal om detta kapi:el, som handlar om gränslös ståndaktighet; han åtnöjde sig med att låta komma inför sina tänder några torra brödsmulor, som tjenade att sysselsätta dem. Derefter förde han sir Robert till fönstret och gjorde denne uppmärksam på flere grupper, som rigtade sin kosa åt den vanliga promenaden. — Skulle det behaga lady Southwel, att låta sin försvarare bjuda henne sin arm, sade sir Robert, i det han såg på sin klocka? Inom några ögonblick kan ni i badinrättningen få höra Haydns förtjusande symfoni, som ni tycker så mycket om. — Mycket gerna, sir Robert; återtog hon; men mitt armband . .-. — Ert armband? mins Ri icke, att ni för tre månader sedan förlorade det på den fatala bergsbranten.... — Men jag har återfått det, sade hon; hvad! kanske är det någon af er, jag har att tacka derför, fortfor hon, i det hon något nyfiket och bestört betraktade dem båda. Föreställ er min förvåning, då jag denna morgon, vid mitt uppstigande, återfann mitt armband på mitt toilewbord