Aftonbladet – 24 april 1841, sida 2

göra det: der finns så mycket, som man har svårt att emotstå. Men om ni, såsom jag, behagade förro er till Sir Roberts opartiska omdöme, och fråga honom, om det ej är med fara förenadt, att försvara sn qvinna mot anfall, så.... — Huru! När ondskan gör mot henne sina anfall, bör man då lemna henne till mål för dess förgiftade skott? År det ej då skönt, att göra sig till Ar martyr? Detta synes mig tillhöra en man a! verld. — Men ej en verldsman..... tillade litet elakt lady Southwel. Hör, baron; om jag hyrt mig plats här i Dieppe, för att efter föreskrift bada, så är de! derföre, att jag här i en Fransk hamn trodde mig kunna vara skyddad för Engelskt förtal. Ni har i en duell svårt sårat ett Skottskt lejon, den unge Sidney, som visat mig en oartighet i Spa, enlig hvad ni för ett år sedan sade mig; sedan dess har det behagat er vara min chevaljer, och mig har ej förunnats lyekan af något tillfälle, att gifva er minsta förebråelse. Men, jag försäkrar er, det skulle blottställa mig och göra mig olycklig, om ni åter uppträdde såsom min sakförare. Gif mig er hand derpå, att ni förhåller er stilla... Trupperna böra ej företaga något annorlunda, än efter generalens ordres. Nå väl! I Sir Roberts närvaro väntar jag få edert löfte, att aldrig draga värjan till mitt försvar.... — Förträfligt, madame, återtog Rudolph, något stött, jag förstår. Ni menar, att jag ej har någon rätt att beskydda er, och att mitt försvar skulle behöfva anses för ett begabberi! TAllåt nu mig i min ordning svara, i Närvaro af sir Robert, vår gemensamme vän, att det ej är mitt fel, Om min enträgenhet hos er ej medfört något resultat. Vare det långt ifrån mig, att hafva tänkt på eder förmögenhet! Min egen försvarar mig mot orättvisan af en sådan misstanke; men uti er Yägran, att emottaga