BADAREN 1 DIEPPE, AF ROGER DE BEAUVOISE. I. Redan år 4827 kunde man i den delen af stader Dieppe, som omfattar flere offentliga byggnader oct sträcker sig ned till stadsporten, samt med ett viss behag företer den hvita linien af sina byggnader urskilja flere boningshus, hvilkas blotta utseende lä ana en inre beqvämlighet och trefnad. Nästan all: dessa beboddes af Engelsman, och de erbjödo de betraktande ögat en lång rad af brokiga rullgardi ner, portar af en glänsande bronsfårg, klara fönster rutor och —, hvad som, i afseende på lokalen, Ya nog Ööfverraskande —, några blommor i krukor plaserade i deras fönster och på terrasserna. Präk tiga tåg af personer, som färdades förbi, gjorde, änd: från tidigt på Morgonen, fåror och spår i den gul: sand, hvilken, likt en matta, betäckte det fält, son låg utsträckt framför dessa husens framsida, och on qvällen kunde den spatserande, sysslolöse främlin gen, likasom på en något allägsen gata i Neapel, förbigående uppsnappa flere silfvertonande melodie från någon skotsk eller irländsk Corinnas piano. En vacker förmiddag i September månad synte större delen af dessa byggnader, hvarom vi nyss ta lat, genom sina, till hälften öppnade fönster, anda den från hafvet kommande, svalkande vinden. Ti en af dessa byggnader, som bildade vinkeln af kajen riktade tvenne personer, under förtroliga samtal, si kosa. Den äldste gaf, genom blotta snitten af si gröna frack, med stora, förgyllda knappar, På hvilk hans skräddare, för att tillfredsställa hans besynner liga passion, låtit afbilda ofantliga varghufvuden ett fullkomligt begrepp Om dessa gentiemen, me framåtskjutande hufvud OCh deraf något kiöktarygt som man får se på engelska jagtstycken; den yngst var klädd som en Parisersprätt eller såkalladt lejo på högsta moden,