Aftonbladet – 24 april 1841, sida 1

ER ENN EKRAR Den person, som delade dessas sällskap, var er man af treWiotre å trettiofem år, och syntes nå got allvarsam och djuptänkt. — Ni vill då nödvändigt presentera mig för lady Southwel, min kära Rudolph? — Ja, visst, Hr doktor; ni skulle tillika göra henne mycket godt. Hon är en nervsvag qvinna och verkligen lidande . . — Vid denna tid plägar ben stiga upp, fertfor den unge baron Rudolph de Nauteuil; är det icke så, sir Robert? . . . De besökande infördes snart derpå af en gamma kammartjenare, och funno lady Soutwel i ett präk. tigt kabinett. Hon höll i sin hand, och, utar tvif vel för syns skull, en engelsk tidning. På den säll samma blekheten, som utbredt sig öfver hennes eljest vackra anletsdrag, äfvensora det eftertryckliga leendet, som rynkade den af hennes tunna läppai bildade mungipan, skulle en uppmärksam betraktare kunnat gissa till, att hon var ett rof för någon våldsam inre strid. Hon tycktes vara något illamående hafva möda af sitt uppstigande, och helsade sina ankomna gåster med en orolig blick. o— Edert besök, och denna bekantskap äro mig välkomna . . ., stammade lady outhvel. Hennes frågande blick sökte dervid utforska läkarens min när sir Robert skyndade sig att taga homom i hand och föra honom fram till soffan, der den vackra En. gelskan stod, under det han sade till henne: — Jag har nöjet presentera er doktor Bernard läkare vid badinrättningen i Dieppe. — Doktor! inföll lady Southwel. Min herre äj således doktor? — Ni skulle kanske vilja se hans diplom? utro pade Rudolph, med en leende dragning på munnen Doktor Bernard är den oöfverträfflige hypokraten den store, sublime doktorn, som ... Har ka gjort beundransvärda kurer! .... Lady Southwel spratt till vid dessa ord.