Aftonbladet – 23 april 1841, sida 1

mets eller 40-talsräkningens införande, men dertill utsatt tiden så afläzsnad, att dessförinnan skall inträffa minst en Riksdag. Amnet kommer då säkerligen att å nyo bearbetas, likasom vid hvarje föregående, och kyllningsoffret vid denna Riksdag skall säkerligen icke mera inverka på beslutet vid den blifvande, är förra Ständers och äfven Konungens gjort det nu. Nyttan af ett förbättradt räknesätt med 40-tal i mått, mål och vigt åtnjutes i verkligheten af andra fvlk, men synes hos oss fly undan såsom en skuggbild, när man sig den vill tillegna. Hvad ligger till orsak? Jag fruktar egennyttan. Det är bekant, att om tackjernsvigten gemenligen yttras, att den betalar frakten, hvarmed menas, att som tackjerns skepp. är 26 lisp. v. v., men ändock, vid frakt, ej betalas mer än för 4 skepp., eller 20 lisp. v. v., så skulle slikt medföra en frakten motsvarande vinst för bruksegaren; hvaremot om alla skepp. blefve lika tunga, så att ett tackjernsskeppund ej vågde mer än ett viktualieskeppund med 20 lisp, hvilket naturligen skulle ske vid 10-talsräkningens införande, så ginge denna vinst för bruksegaren förlorad, då det förmodas att, vid frakt, formannen skulle yrka lika hög betalning för forslingen af det mindre som af det mera vigtiga skeppundet. Denna tro eller vantro är nu ätskillige bruksegares, men deras partiella fördel, synnerligen om den är inbillad, bör icke hindra det allmänt nyttiga. I stället för Uwskottens vanskliga och obestämda tillstyrkande hade afielningen åtminstone föreslagit den bestämda förändring, att all slags gröfre vigt borde blifva enahanda e ler reduceras till viktualievigt. Örvergången till 410-talsräkningen framdeles blefve hä igenom underlättad, särdeles som viktualievigten innehåller jemna 10-tal, men hufvudsakligast dymedelst att det hinder egennyttan, på nyligen beskrifna sält, orsakar på förhand vore undamröjdt. Jag releverar derföre afdelningens förslag säsom mitt, ehuru jag icke har förtjensten af att hafva deltagit i dess utarbetande. Det lyder som följer: Hvad den af Hr äjerta samt P.Ut Mittensson föreslagna förändring af hittills gällande vigter vidkommer, så, ekuru väl det vore en möjlighet, att det nrya vigtsystemets införande derigenom kunde fördröjas, finna Utskotten det likväl ingalunda vara någom nödvändighet att så skall inträffa. Fastheldre synes det Utskotten, som denna förändring skulle lätta införandet af decimalräkningen i vigten, då just viktualiemarken är den i nya vigtsystemet antagna enheter, och det otvifvelaktigt måste medföra mindre svårigheter att, vid detta systems påbjudande till efterlefnad, verkställa den nödiga reduktionen på en enda än på många vigter. Förändringen har dessutom en ekonemisk nytta med sig, som Utskotten anse jemväl förtjena uppmärksamhet, nemligen den besparing, som uppkommer derigenom, utt allenast ett slag af vigter behöfves; och ekuruväl det kan tyckas, att denna besparing icke är i sig sjelf serdeles stor, blir den likväl betydande genom förhållandet till den allmänna förmågan att bekosta anskäffandet och underhållandet af flere slags vigter, och talrikheten af dem, som bafva behofvet deraf. Utskotten finna sig all.så ega anledning, att till de af Hr Hjerta och Peller Mårtensson i afseende härå gjorde motioner tillstyrka bifall, hemstallande, av Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täckes med afskaffande af öfriga vigter, i nåder påbjuda, att, utom medieinalisamt silfveroch guldvigterne, ingen annan slags vigt, än viktualievigten, må för framtiden och intill dess det nya systemet för mått, mål och vigt kan varda infördt, i handel och varors vägning, användas. Den mening, som innefattas i ofvanstående, med uttryckt förbehåll att få jemka redaktionen, föll inom Utskotten vid votering, dock var öfvervigten dervid riogare än på tackjernslispundet. Friherre Letjonhufvud. A., tillkännagaf sig icke hafva deltagit i Utskottens beslut och förklarade tillika, det han icke kunnat i förra delen deraf sig förena, i händelse han vid dess fattande varit tillstädes. Hr von Rosen, G., ehuru icke närvarande, då beslutet fattades, reserverade sig deremot vid justeringen och ansåg tiden nu vara inne att sätta den längesedan beslutade reformen i verket, Emot Utskottens beslut reserverade sig äfven prostarne Gumaelius och Säwe. — — — M 59, angående en motion om eftergift i vissa fall af kronans rätt till skatt å socken-allmänningar. Utskotten afstyrka densamma. 4 — — — M 60, angående en motion om rättigket, att under vissa vilkor hos andra än målsmän insätta barn till uppfostran. Utskotten anse att intet yttrande härom erfordras utöfver hvad som i Bet. N:ris ö och 31 angående fattigvården finnes föreslaget. — — — M 61, angående föreslagna förändringar i expeditiopstaxan. Utskotten föreslå, eatt Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att hvad det utarbetade förslaget till förnyad Expeditionstaxa, i afseende på lösen för Notarii Publici expeditioner, innehåller, måtie varda till iagttagande påbudet., — — — M 6S, angående motioner om konventioner rörande presterskapets löneinkomster m. m. Utskotten afstyrka förändring i nu gällande föreskrifter. o—— — MM 653, angående prestgårdsbyggnaderne på Gottland. Utskotten upplysa, Katt för ör Gottland gäller, i fråga om prestgårdsbyggnaderne, den serskilda stadga om Presterskapets rättigheter derstädes, hvilken blifvit genom al Regeringen förordnade Kommissarier med öns invånare aftald och uppgjord den 20 September 4648, samt senast stadfästed der 30 Oktober 1747. Enligt 3 i denna stedga, Vigger det socknemännen att bygga och underhålla de hus, som å prestegård nödige äro; och enär pamtorerne på Gottiand sålunda varit af ålder er sde n än der byggnadsoch underhållsskyldiga 5 N m : yrkoherde i allmändet, jerolikt 26 Kap. ej kann Ugsbalker, åligger, samt en rubbring häri vilegier. fin. EU fp HHllika röra presterskappit per ställning om In pch motiogärernes gjorda fram i Hen bygdnadsskyldighet för Pastorerne på Gottland, som la ren i anförde rum, för kyr