Aftonbladet – 22 april 1841, sida 2

OM EN NY BRO ÖFVER NORRSTRÖM. Uti Dagbladet för i Tisdags lästes en till vissa delar ganska behjertansvärd insänd artikel, om nödvändigheten att göra något, för att bringa ill stånd projektet om ännu en bro öfver Norrström mellan Norrmalm och Staden, sedan tiden för Hr Brukspatron Owens erhålina oktroy, för en sådan bros förfärdigande, redan är utlupen, äfvensom att en sådan bro icke borde utgå från Myntgränden, utan läggas mellan Riddarhusgränden och röda bodarne. Insändaren föreslår en pontonbro (träbro lagd på pråmar), hvartill skulle åtgå 98 pontoner å 2000 Rdr Bko stycket, och utgiften i det hela skulle kunna bestridas med ett amortissementslån, till hvars betäckande skulle åtgå 5000 Rdr afbetalning i 414 år. Då artikeln influtit i Stockholms Dagblad, är det icke omöjligt att den kan vara er förelöpare till något verkligen tillämnadt projekt, som måhända påräknar några vederbörandes understöd. Frågan är imedlertid af den vigt å ena sidan för hufvudstadens beqvämligbet, men å den andra äfven i anseende till den betydliga kostnaden, att vi skole vid första lämpliga tillfälle återupptaga den. Imedlertid synes det, för att förekomma alla förhastade beslut i detta hänseende, äfvensom på det allt slags ensidighet eller favoritism åt den ene eller andre entreprenören må kunna undvikas, angeläget i fall någon autoritet nu verkligen tänker på saken, att den i tidningarne kungjorde kostnadsförslags emottagande, efter olika planer af jern, träd, eller stenbro, likasom alternatilt för gående och åkande, med något utsatt tjenligt premium, för sjelfva det förslag, som kunde blifva antaget, oberoende af hvem som komms att utföra det. Jemväl torde den frågan fordra ett noga öfvervägande, huruvida en sådan ny bro borde få begagnas utan eller mot betalning, eller om man borde gå en medelväg af betalnings erläggande under de första 40 åren, eller något dylikt. Om denna sistnämnda fråga hade man imedlertid god tid att diskutera, innan bron hunne blifva färdig. En sådan preliminär åtgärd vore så mycket nödigare, i anseende till det högst ofullkomliga sätt, hvarpå Stockholms invånare äro representerade i sina kommunalangelägenheter.