Aftonbladet – 22 april 1841, sida 2

— liten och väl formad mun, genomskinlig hy, föga skägg; vext: 5 fot 4 tum. Härvid afbröt sergeanten läsningen, för att säga till Tom: Ers Höghet ser, att det träffar in på håret. Men jag är lekboll för en infam tillställning ! skrek Tom; pjag är offer för ett obegripligt misstagl ), — Låt oss fortfara, sade Maxwell. pPrinsens drägt: svart frack efter Fransk snitt, öppen framtill, hvit halsduk, prestkrage, svarta sidentygsbyxor, svarta strumpor, skor med spännen, en peruk, som döljer ett blondt, lockigt hår. Härvid stannade sergeanten ånyo, nalkades Tom och ryckte hastigt af honom peruken. Ni ser, prins, sade han, då han blef varse ) Den yttre likhet mellan Pretendenten och en annan person, hvarpå denna novell är grundad, är icke helt och hållet en dikt. Man läser nemligen i Amedee Pichots Skottska historia: Sonen til! en guldsmed i Edinburg, vid namn Roderic MacXensit, som omfattat Carl Eduards parti, gaf hopnom vid denna tid ett prof på trohet, som kan tjena till bevis på den tillgifvenhet, hans anhängare hyste för honom. En märklig likhet i växt och anletsdrag fans nemligen emellan dennes uzge man och prinsen. Den förre irrade då omkring i trakter vid Glen-Momston, hvarest soldaterne trodde sig ändtligen hafva kommit Car! Eduard på spåren; då de träffade honom, ropar de de, att nu var deras lycka gjord och kringrände honom. Mac-Kensie tog dem ieke ur depras villfarelse, utan försvarade sig med förtviflans mod. Då han slutligen kände sig dödligt sårad, antog han en hållning af kunglig värdighet och sade: Olycklige! J hafven dödat er prins! m.m.