väl den besynnerligaste figur, att föreställa e hög person, som jag i min lefnad någonsin stöt på. (högt) Denna sals dekoration och den dräg ni bär, allt säger mig alt jag här befinner mit på ett vänskapligt område; men innan jag vågaj tro mig fullt säker derpå, så tillåt mig, min her: re, att göra en fråga. Tom. Jag tillåter er det. Abben. Har jag ännu långt till ett slott, bo bodt af ett förnämt fruntimmer som heter Lad; Mitliden ? Tom. Ni befinner er just nu der. Abben. Den damen, som nyss gick ut, var så ledes -? Tom. (afbrytande) Lady Mitiden sjelf. Abben. (afsides) Det är besynnerligt! (högt Och skulle ni icke kunna säga mig hvar ja; möjligen kan råka en al mina vänner, en re sande som jag, Sir Murray af Brougton? Tom. (förvånad) Ni känner då Sir Murray Nå väl, den som ni söker var här i går och ja; väntar honom. Abben. (glättigt) Ni känner honom då äfven Tom. (skämtande) något litet! Abben, (afsides) I det fallet är jag rädded. Tom. (afsides) Den karlen är en af mitt folk Abben. (högt) Nu kan jag bekänna för er min herre, att jag icke är hvad jag synes; der drägt, jag bär, är en förklädnad, och ingenting strider mera mot det presterliga kallet, än jus! mitt kall. Tom. Ni är då? --Abben. (småleende) Soldat. Tom. Och i hvilket lands tjenst? Abben. Skottlands.