Tom (med ögonen fästade på Abben, afsides). Den der unge narren har stora tankar om sig sjelf. Jag är nyfiken att se hur långt hans sjelfförtroende kan gå. (Högt) Som kaptensgraden ännu icke är nog för er äregirighet, hoppas ni kanske bli öfverste? Abben. Ändå bättre! Tom. Annu högre, nå, general kanhända? Abben. Andå bättre! Tom. Såå, till exempel? — — — Det är i sanning något för starkt, och jag tycker, att för så högt flygande anspråk, har ni ännu för litet skägg på hakan! — — — Nå, lät oss höra: Hvad vill ni då bli? Svara! Abben. Kan ni inte gissa det? Tom. Nej, min själ jag det kan. (Ny tystnad.) Abbån i sin ordning syntes nu något förvirrad, liksom fruktade han att han gått för långt i sin fritalighet. Han återtog slutligen med köld och värdighet: Ni torde tillåta mig, min herre, att ingenting vidare tillägga; emedan Di icke förstår halfva ord, så vill jag afbida Sir Murrays återkomst innan jag säger något mer. (Forts. följer.) — Jr