Aftonbladet – 20 april 1841, sida 2

UNDSKYLLELSERNA. En (2) sådan seger till, och vi äro förlorade! De konservative börja redan att röja sin förskräekelse öfver deras egen framgång i konststutionsfrågan. De darra synbart för segrens frukter, redan på nyårsdagen af det årtionde, som de så nyss förut tänkt att genom konststycket vinna för sina enskilda fördelar. Efter gammal sed söka de att dölja sig bakom konungamanteln, och låtsa att när allt kommer omkring, så är det ecentligen Hans Maj:t, som varit så nådig att med egen hög hand nappa deras kastanier ur elden åt dem. Dock, hvad sade vi? Sade vi Hans Maj:t? . . Huru vi kunna tala urmodigt ändå! A nej, det var någon helt annan! Det var en man, om hvilken ingen skulle hafva drömt vid detta tillfälle, i fall de konservative icke haft försorg att peka ut honom för nationen. De, som så ihärdigt förnekat att i Sverge kan finnas någon ansvarig minister; de, som aldrig vilja höra talas om någon dylik, när ansvaret skulle kunna komma i fråga för dem; de, de sjelfva hafva nu under sin segerbäfvan fått öppna ögon och upptäckt att Hans Maj:t verkligen eger en ansvarig ministår, med till och med omotståndligt inflytande på konseljbesluen. — Statsrådet Fåhreus, hvars förmåga var i partiets tidningar så nedsatt för tre veckor sedan, att den betydde ingenting, har i en handvändning blifvit af konservatismen utkorad till ansvarig minister, med makt att tillvägabringa en regeringsåtgärd af så vidtutseende följder, att de hota hela landets sjelfständighet, efter hvad en af partiets egna förtrogne nyss anförtrott oss.) Det är Herr Fåhroeus, som blifvit utsedd att inför nationen bära hundhufvudet för den åtgärd, hvarigenom cen tolftedel af Sveriges sjelflberoende män tagit åt sig friheten att, för ännu ett årtionde om så kunde lyckas, stifta lagar och pålägga skatter åt de elfva tolftedelarne. De som tagit för sig hafva sjelfva ingen del deri; nej bevars! De hafva gripit till denna förmån alldeles emot sin vilja; Ir Fåhreus, den alliådande ministern, har tvungit dem. Den som ej kan föreställa sig möjligheten af en sådan makt, behagade läsa följande: En serskild omständighet hade kort förut inträffat, af hvilken pluraliteterne i de tvenne Stånden ansågo sig tvungne till att, utan vidlyftigare omgång, på sätt som skett, affärda förslaget. Denna omständighet var, att det af Hr Statsrådet Fåhreus contrasignerade Kongl. brefvet, med svar uppå Rikets Ständers skrifvelse om Riksdagens afslutande, hade utkommit. Stwiliseringen uti detta reskript, hvarom vi utsagt vår mening, kan icke nog beklagas. De bekanta uttrycken derstädes, hvilka gingo ut på att Kongl. Maj:t ville afvakta den slutliga behandlingen af representationsfrågan, innan Kongl. Maj:t bestämde dag för Riksdagens slut, hade i Riksstånden blifvit så förstådda och tolkade, som vore Konungen af dessa uttryck ovilkorligen bunden till att i ingen händelse åtskilja Ständerna förr, än representationsfrågan vore för denna gången bragt till ända, och det var än allmänna öfviTtyuelsen härom, som bestämde pluraltit ternas hanulingssält och föranledde vidtayand:t af dn ätgärd, som syntes mest (xpeditiv ) Se Grefve BJÖRNSTJERNAS Tankar i Representationsfrågan, Londonska upplagan, sid. 2. ellar ; Aftanhtiadat för ; oår der Grefvens vttlt