Aftonbladet – 19 april 1841, sida 3

BLANDAT ÄVINEN. — Andra tidningar hafva redan nämnt om ett ledsamt äfventyr, som nyligen träffade den talangfulle Ballettmästaren Bournonville på den kungliga teatern i Köpenhamn, vid uppförandet af den utaf henom uppfunna vackra balletten Torreadoren; nämligen att i slutet af balletten, då Bournonville, som utförde en af rollerna, bars i triumf omkring på scenen, hade några hvisslingar låtit höra sig; att Bournonville häröfver blef så upphetsad, att han hoppade ned från triumfstolen, vände sig till den på spektalet i sin loge närvarande Konungen och i underdånighet frågade honom, hvad han vid denna händelse hade att göra; samt att Konungen med mycken fintlighet dervid hade svarat: dansa, min herre! Detta oförsigtiga förfarande af Bournonville vände naturligtvis publikens ynnest if:ån honom; han har sedan ej kunnat uppträda och till och med begärt sitt afsked eller tjenstledighet, att resa utrikes, och lärer äfven fått ansökningen beviljad. Imedlertid har undersökning skett om, hvilken varit orsaken till bvisslingarna och oväsendet, och det skrifves från Köpenhamn, att det, enligt inhemtade underrättelser af polisen, varit en förut med teaterns affärer mycket bekant Grefve S., som hade utdelat pengar och hvisselpipor åt några personer, för att chikanera Bournonville, på hvilken grefven varit mycket ond sedan några år tillbaka, då Grefven mycket cintresserat sig; för den ryktbara Dansösen M:lle Julie Grahn, hvilken då var Bournonvilles elev, och af honom lärer hållits under något strängare uppsigt, än Grefven fann förenligt med sina önskningar. Korrespondenten uppgifver dock sjelf detta blott såsom ett gängse rykte, hvilket fordrar bekräftelse. Imedlertid gör Köpenhamns teater en oersättlig förlust genom Bournonvilles bortresa, som är en, äfven litterärt mycket bilaad man och kanske den skickligaste ballettmästare i Europa. — FöÖRTVIFLAD HANDLING. I ett fängelse i Berlin hafva tvenne ynglingar, den ene 48, den andre 20 år gammal, öfverenskommit, att med knif sticka ihjel hvarandra och ijemväl utfört denna rysliga gerning, för att undgå att föras till fästningen Spandau, der de för förnyad inbrottsstöld voro dömde att hållas förvarade med tvångsarbete på 42 år. När vaktmästaren kom in, var den ene redan död af ett djupt styng under hjertat, men den andre lefde ännu och fördes på lasarettet, för att der skötas. — En Hr Pitigot har utfunnit ett fördelaktigt sält att vid klädesfabrikerna, i stället för den dyra bomoljan, använda så kallad oljsyra, som erhålles under pressningen vid stearinljusfabrikerna, nämligen att dermed insmörja ullen, för att deråt gifva den för spinningen, m. m., behöfliga fetman. Han påstår, att genom denna operation hvarken såpa eller valklera sedan erfordras vid valkningen; man behöfver blott skölja väfven i en upplösning af soda och sedan i vatten, för att fullkomligt befria den från fettet. Han tror äfven att affallet af ullen derigenom skall kunna lättare å nyo begagnas. Oljsyran har nämligen den egenskapen, att utan längre kokning kunna omedelbart förena sig med alkaliska ämnen till såpa. (Ur Freischötz för den 40 April.) POSTSOCKIPTUN,. Representationsfrågan har äfven i dag fortgått på Riddarhuset, och ännu på middagen hafva en mängd talare anmält sig. Bland dem, som yttrade sig i vår tanka utförligast och bäst, Voro Her Mannerskants och Gripenstedt, Grefve Frölich och Friherre Sprengtporten.