Tom, närmade sig nu varsamt till hans stol, lutade sig mot dess karm, och fortfor med en hemlighetsfull ton: Det anstår mig wisserligen ieke att blanda mig i de vigtiga angelägenheter, som sysselsätta er; men ni är så god, att jag nästan känner mig få mod att begå ett afsteg fran Min vördnadspligt. Ni har sett edra mäktigaste vänner; är ni nöjd med deras förhållande emot er?, Damen syftade härvid på det som tilldragit sig under Toms sömn. Denne vände sig hastigt om, och lyckades icke. utan bemödande, att qväfva den fråga, som så ganska naturligt svälfvade på hans läppar: Om hvilka vänner talar ni?, Den gamle Lord Lovat, fortfor ladyn, hVvars dolda afsigter Man icke lätt upptäcker, men Ers Höghet bör veta huru nödvändigt det är att vinna en persons understöd, Som har så mycken inflytelse här i bergstrakten och som dessutom eger en så stor förmögenhet. Är ni nöjd med den gamle räfven ?) . Den gamle räfven? — — — Åh jo, temligen nöjd, svarade Tom på måfå. Hvad den unge Lochiel angår, tillade ladyn, så är jag säker att han vid er anblick ådagalagt hela värman af en bepröfvad tillgifvenhet; ni kan räkna på honom som på er sjelf, är det inte sant, min prins? Cheferne för Stewardsklanen, äfvensom den för Ranald och Boisdole, hans bror, Donald af Sleat och lairden af Macleot, hafsa icke äfven de lofvat ersitt bistånd? (Forts. följer.) itne