Aftonbladet – 19 april 1841, sida 1

ladyn förvånad. Om det så behagar ers Höghet aJa, det behagar min höghet, sade Tom med värdighet. cHans IHöghet! upprepade Ketty försmädligt. Miss Ketty,c sade Tom, då damen aflägsnat sig, jag vill väl påminna mig, att jag fordom haft någon böjelse för er; men det är icke mindre sannt, att ni begått en svår oförsigtighet. För det ni råkat känna mig i en ringa och för mig ovärdig belägenhet, är det väl ett skäl för er, att behandla mig så otillbörligt, som ni har gjort? Vet ni väl, om icke min belägenhet förändrats, och om jag icke nu har någon rätt till er vördnad ?y Här afbröt flickan vår pretendenis tal med elt nytt gapskralt. Tyst! fortfor Tom allvarsam, om ni inte vill att jag skall strängt straffa er för er brist på lefnadsvett; det vore måhända oförsigtigt att skicka er bort härifrån, Och i den grannlaga ställning, hvari jag befinner mig, skulle er oförsigtighet möjMgtvis kunna blottställa mig. Men man kan inspärsa er i detta gamla slott. Tvinga mig icke, Miss Ketty, att bruka denna stränghet, utan hör mig. Ni bör glömma bort att ni känt mig; i fall Lady Mitliden frågar er någonting, så svara henne, att en flyktig likhet vållat ert misstag. Slutligen lyd mig, Passa upp mig och tig! På dessa vilkor, men endast på dems kan jag ännu förlåta er. Toms likgiltiga ton och hanb hotelse med en fångenskap, verkade en reaktion hos Miss Ketty, som började bli allvarsammaret