Aftonbladet – 19 april 1841, sida 1

skratta lika hjertligt som jag, om han fick se er i hela den här ståten. Ett nytt gapskratt hindrade henne från au fortfara. Genom dessa förnyade gapskratt och utbrott af en ohejdad glädtighet, ökades Toms förvirring i samma mån, som den gamla ladyns förvåning och vrede. Hvad är det då åt den fjollan ! ropade hor, min Gud hvilken sidovördnad! hvilken otillbörlighet! att så uppföra sig mot prinsen i mitt hus Derefter vände hon sig till Tom med en bedjande ton: aJag ber ers Höghet vara öfvertygad, att jag är alldeles oskyldig i allt hvad som här sker. Om jag kunnat förutse en sådan skandal, skulle jag väl aktat mig för att låta den olyckliga flickan få inträde till ers Kongl. Höghet, der hon icke gör annat än skrattar och smädar. aSe så, smädar jag nu! ropade Ketty i det hon ännu mer ökade den af naturen förut temligen skarpa tonen i sin röst. Låt oss då se om hvilken prins Mylady talar! År det den här herren? Men han är inte mer prins än jag är drottning! Han heter Tom, och ännu i går var han apothekaregosse och sysselsatt med attstöta i morteln och göra ren burkarna i boden. Är det inte sant? Svara mig då, herr Tom? Vill ni inte känna igen mig? Det borde ni ha låtit mig veta af förutlv Gå utt sade Lady Mitliden befallande. Jag vill tala utan vittnen med denna unga liekan, inföll Tom, som ändtligen fattat sitt beslut. cHuru min prins! Ni vill nedlåta er till att sjelf tala med den tanklösa varelsenf invände