Aftonbladet – 17 april 1841, sida 3

.son, och att verkställa det under vägen till Lin. ; nehult, der Johansson nyss förut för Anders om talat, att han ämnade taga nattqvarter. Då An iders en sturd derefter fick se Johansson komm: ut från Ormeshaga Ryagården och begifva sig på j vägen framåt Linnebult, sprang Anders genast frär ; vedbacken in i sin kammare, nedtog bössan, son var laddad med hapel af bly och jern, från väggen och begaf sig, sålunda beväpnad, vid solens nedgång fästad för att utföra gerningen. Han tog en genväg öfver Husmo skog för att genskjuta Johansson, oci färdades dels springande, dels gående förbi Ormes. haga broar, der ban begaf sig ut på allmärna vä gen. Oviss om Johansson kunde vara före eller ef ter honom, sprang han eti godi stycke längre framå I vägen; meu då Johansson ändå icke syntes till, tog han för afgjordt, att han hade honom efter sig, oci lade sig derföre ned bakuvm etwt par täta buskar en liten bit åt sidan af vägen, för att invänta Johansson. Efter omkring 40 minuter, då mörkret redan börjat inbryta, dock ej mera än att sigtet på bossan kunnat skönjas, kom den arma Johansson med påsen öfver axeln gående sitt rysliga öde till metes. Vid hans isyn gjorde Anders vig färdig aut skjuta, jade sig ned på ena knäet, tog stöd för bössan mot grenarne af busken och, sedan Jobansson hunnit itre eller fyra alnar förbi Anders, sigtade at såvken joch afiryckte skottet. Johansson störiade genast ucd på knäna och föll till marken, gifsande endast ev svagt ljud ifrån sig. Anders ångrade gecast gerI ningen, skyndade ham och utropave: Herre Gud! tröste mig, jag rådde ej för dew, men Johanssun iörde det icke. Han hade redan upphört utt lefvre. Anders lade nu bössan ifrån rig, sammanknöv den mördades rockskört ofser dess måge och, hällande uti dem, släpade iizet fena eller sex alnar fr.n vär gen bakom eu buske, der kan älven lade Jouunssons påse, mössa Och käpp. Anders vägado sig för tillfället ej vidare befatta sig ined liket eller (til ; ipa något af den mö srdades saker, utan tog sin bösså i handen och skyndade s på bhemyvagen. Då han huinit ungetär 300 alnar från SON lit, motte ban tvenne bönder, då ban i början unnade vika af vägen, men spracg sedan cimot cem, for att aheda aila misstankar, vch fiusaue om de sett nå gon jagthund i trakten. H å i eltetsehe framåt, men började nu I npingebegäret vaknade till platsen, lör att bättre gömma liket. försökte han först lyfta liket upp på bort det, men då ha n sig cj till tog hun på samma sält svm för öfser magen hepeanutna rockshörlen och ket vinkring 40v alnar lävgre inal s lade det under ett par tia prov plundra det. Säcken, mössa gare ban sig se j Å Å uti de Lb ull uv avd anna c ne och stopech alt Gei tUOdue all, Gå Blila du u började under: pånbob, ur hv pade vem på sig. öfriga lemnwade ban qvur, ca saberne en gäng der i, doller, svm buude i g ud skule blir 1 E gal ban sig tili Blomgrens bemvist, ger kan Ir penningarne, behöll 4 Rär Bko och delade det öfriga belopget uti tyennas bunctor, he Omlinauade med licvuekiutar, som han grens lumpbod, samt stuppa vika tallen in ull sten Ge snart skul :s emot Blom an ofvan fi den ena bucdlen gren alt aha föröfrvat mordet. (? nämnat, återfanns Nikväl med 35 Rär 32 sk.) Ande tervande derpå hem, dit han först i dagningen följ morgon äukO. Han geck genast til hyiia i sill kömumare, men piäades al en sådan angs Oc Ou, Ul Bon ICKC bunde få nä , Rväriöre Lan lång:e fråm på morgonen steg upp, klädde sig och geck in vill för lararne. Bäde dä uch sedermera I umgänget med andra sökte ban och lyckades ett beherska s anuslor, och i sitt uppförande iakttuga yure iun. vm anleining hvarföre kan wille biottsvalla Bloim uppsaf han, att han alt sedan 12 äs äver t ilska ecmol Blomgren, för uet denae wid vit alle tilldelat honvm Bägra slag, for Gel han kaat sten efter Blomgrens hund. Blomgren skånkte A Anders Jubanssonp föriätelse för det lidande ban tillfogat bono, endast nöjd med att få njuta sin oskuld till godo, och försutlles genas! på fil fot. igt 12 köp. 2 5, 20 kap. 9 H ssgerningeb Ihen, mista högra vilket utslag af Göaut på Säll vivar 235 hap. 15 hand, bashuggus Oct Hofratt sedermera är nämndt. Uunäres på begäran.) Til Herr Prosten Sandberg! Med anledning af Tits yttrade förundran, den 4 Sept. 1840, att ej Utskottet föreslagit orrektiv för det Land! tul : 2 ätt besu ei så lan Honder, anser arnes försvar, ett äga, så mäste de, bkt Ryska kossöka sin bergning huru de k 2, sävida ct vija undvika at svt, byllket kommer dem tids nog till Boc, när de förgäives kiappa på C vilpensluts s puttar. ErsrmatNen ANS krike och Enoland. Di fruktan för en strid med kulor och baJonetter rcellan de ofvannämnda båda länderna numera lyckligtvis tyckes vilja aflävsna sig, har a An nNnVv tftuvicstafråmna dar mannsltos a rt