Aftonbladet – 17 april 1841, sida 2

lig person är I stador, genmälte han, forbj: 1 stränge!igen att visa oss utom kasernen. annat i blå jacka och snygga byxo r. K , menar herrn ? 1! Ja, det heter val, att vi bafva rottighet att anföra klagomål; men känner herrn väl de svårigheter, somli härmed äro förenade? Först och främst kan ingeni!et klaga, som ej vet hvad Konal M h kronan is består en. Det säges väl alt kompaanicheferne för-s bundit sig, att vid am Hild en snygg. och försvarligt klädd: men t, somj! många andra, kan troligen tydas på fora san Förl; det andra får den kla för man j! förbi; fel håremot s man) nu besicnar, att den simple soldat en ha älta la förinan i uppstigande ie, som han m upprepa l konhbäna E i sin khiazen för, insan den, som ävdåtlisen saken, och att hos bviiken af dem anses antingen ogruniadt eler inne vis at sju: sväld ae olydnad, han Lårot streffod enligt krigsortiklarne, blir följden, om minsta ord skulle und som aärses stridande mot höflicheter; handligger eller ock Kla Kid bilägge gomäet skulle minsta beovilkoriiger blir hvilket äfven falla honom, i torde berra ej finna det underligt, om solklaten he! ire lider en otörrätt, den må vara verklig eller Bli kan genom klagomål eller onö öttr ställer sig för straff. Inzen vill sig upp emot dem, som hafva Is ga tivllälien, att öfrve:se clier icie i dre förseelser och ett gynna — Se der, sade jag, som kommer en trupp sjöortil re kladda, ån du. sänna arbe sk lic LES vid ret, ställt — V r tskarlar (ko i fodrade vadmalsbyxor tröjor, än vi. Dessutom bära de ryggen, meni vi hafva vår under ar berin känna isär oss Härvid och ä ett! ställe i armvecket nties : par bokstäfver, som ge ning bi invit Oiusi — det kom amn, infati tödt i träös Laäsern, mmansatt affie Nu hördes På fri vad det var, förklarade sjöa I det var en os. k. brödrmönstring, som kor i båller en gång i månaden, hvilken tillg så vis, ) alt hela regementet uppställes på kaser ;kom-i pog nivis, då kommendanten, sedan vit cin adju ant öhverrakna styrkan och förvissat sig om att alla äro närvarande, ställer sig framför fronten och i frågar hvart bormpegni serskildt: har ni förliden månad fått er rält? hvaruppå hela kompaguiet svatar skrikande, med en mun: Jja — Jag hö die också verkligen tio salfvor ja-rop, efter ran dana, ; och Urogz ste sokna den slutföljd, z p t min solöats missnöje mååning och hans berättelse all sanvclik derlagd a 00 r em em so HN Sedan jag Let somtalet med sjöartilleristes, yWrade min morar: Den som i vär vill något syvas för nerlden, måste ega antingen titlar eller förmögerbet. Berföre ser man dem, som wilja utIE ig, endast upparbeta dessa bida bufvudnäringar för sin ryktbarhet. Ärlighet, redlighet och rotträdighet äro gamla bonddrägter, som temmeligen ellowat börjat afliggas, och sällan föres till tores, senan de befunnits vara mindre vistiga nå ryke tets stora bandelsväg. Numera söker 1 ej ger na en tjenst i afsiet att öfva sjelfuppofiring och t försakelse (Den Quixutska dårskoper), utan i af sist av vinna ett visst anseende i samhället ch för att trygga sin utkomst; således ej i (afcigt att Isfya öv det allmänsa, utan för att defva or fot allmänna För att gifva en embetsman (eller tjensteman den gärd af aktning, man tror sig ysra honom skyldig, fråger man sällan efter bans; medborgerliga förtjerster, bans aktnings la egensköper, utan efter hans titlar, liksom öfrvertygad, att förijensten alltid står i relatift förbällande till titein. inom kort tid samlat sig en ansenlig! berö hans lycka, hans indui spar och goda hashållning. Vid ruana förhällanden I an ej föruvdsa sig, om det dj, hvar utesiutande ; uppoffringens, äfven skulle vara litet smittadt at en så allmän riktning. Om det egna resset skulle komma i strid med läran, den ära nämligen som icke lyser på paradplatsen så or det ju tidens fel, i fall den sednare dukar under. Iopen må förtycka, om Kompanicheferre bushålla så, ett de hafva sitt i behåll och sina inderhällsprocent ecraverade. De lide så många rluster på sädanva korlar som rymma och förstöra ij Karlen, som oecer frihet att förrätta enskildt arbete på sina lediga stunder, har derigenom tillfälle ott förbättra sin utkomst. Om ej denna i Eem ns förme meon soldaten hade dubb vel I hav öndå ej rikare! slö hed ittre tillfälte att skaffa int fall sin strafiman väl att om en Kronans munder pvilka, oskyldi ga, denna sti or I persedlar. I 5 t (ie L mir föru L, C H har, an hace d skulle is to hör ut n sig FUS, lista dat Häremu rymmer invändas : e 11 i a Kompanibetälet acksl batva en välvillig emvärdnaa! iom soldaten. underrätta sig om dess enskilta ange-; nheter, bereda alla lofiiv? redel till dess TAL, . A. Sondön. dra uppl. 4: 42 ex. TND AA ALLA a OPz R JMDB GA po NIAIRE, 20 sk. i ex. i! P, G, SVADELII FRÅNVSYSKA j!