Aftonbladet – 17 april 1841, sida 1

; i F. BASTMANS uti buset Af 9 i börnet af Horasoch Utdelning kl. 6 eftermiddagen. all villfarelse bör, om möjligt är, skingras, utan ock derföre, att frågan hufvudsakligen angår huruvida förbudssystemet äfven bör tillämpas på husslöjden och binäringarne och dessa således intalas att föra gemensam talan med den del af fabrikanterne, som till skilnad från de öfriga, fordra absoluta förbud för sin räkning. Hvadnu först angår den föreställningen, att den vid riksdagens början föreslagna lindringen i tuliafgifterna, skulle sträcka sig ända till införandet af en obegränsad införsel, så kan denna irriga föreställning icke på annat sätt häfvas, än att de, som bättre känna saken, upplysa de mindre kunnige, att någon obegränsaad införsel aldrig varit i fråga, utan att tvertom de af tullkommittcen föreslagna tullafgilter merendels uppgå till en fjerdedel och tredjedel af varans värde och lemna, tillhopa med öfrige införselsomkostnader, ett skydd af 50 till 30 procent, af varans värde. De som vilja sprida denna upplysning böra derjemte tillägga, att tullafgifternas nedsättning i allmänhet haft för ändamål att hämma lurendrejeriet och sätta ordentlige handlande i tillfälle att konkurrera med lycksriddarne, hvilkas utsigter bero derpå, att varan är förbuden eller belagd med en så hög tull, att dess olofliga införsel medför en högst betydlig vinst. För dem åter, som väl icke kunnat förledas till nyssnämnde grofva villfarelse, men åtminstone tro att de föreslagna tullafgilterna i allmänhet blifvit så tagna, att husslöjden derigenom borde gå under, gilves intet an nat medel, än att skärskåda de af BevillningsUtskottet först föreslagna tullafgifter och jemföra dem med de gamla, och med hvarandra inbördes. Vi skola kasta en blick derpå, men måste först göra reda för arten af de varor, som husslöjden, i synnerhet inom de 7 häraderna frambringar och tillika efterse hvar dessa varor hafva sin afsällning. Husslöjden inom de sju häraderne och de or; ter, förnämligast Halland, som med dem stå i förbindelse, tWllverka: af yllevaror vadmal, hårtäcken, sticktröjor, strumpor och vantar, af linnevaror något lärft, näsdukar, dräll och grofva band; af bomull, en stor mängd gröfre mest släta och ofärjade välnader, en mindre qvantitet fasonerade och med färjade garnsorter randade bomullstyger, men platt intet af de finare sorterne. Svarfvade träarbeten äro numera temligen sällsynta; saxar och knifvar tillverkas vål, men skråförfattningarne, som förbjuda allmogen att göra dem så vackra och af så många sorter, som den något förbättrade smaken hos afnämarne fordrar, hafva betydligt inskränkt denna tillverkning. ) Afnämarre af dessa varor är hufvudsakligen allmogen inom rikets öfriga landskaper, och detta gäller om binäringarnes eller husslöjdens produkter i allmänhet, med undantag af dem, som äro föremål för export, och hvilka till aldra största delen bestå i skogarnes afkastning. På många orter slöjdar allmogen blott för eget behof. Hvad borde nu med afseende på dessa slöjder innevånarne i de 7 häraderne — äfven i bändelse att de ansågo sig skiljda från det öfriga Sverige — förnuftigtvis önska sig af en ny tulitaxa? Att den satte en sådan tull å gröfre ylle-, linneoch framför allt bomullsvaror, att lurendrejeriet (i fall sådant kan befatta sig med de uppräknade varorne) måtte så litet som möjligt löna sig; att införselstullen å rudematerierna, hvartill böra grof (isländsk och jutsk), ull, men framför allt bomullsgarn, så mycket som möjligt lindrades, samt att både inoch utlförselstuli å de artiklar utom de uppräknade, dem rikets öfriga provinser behöfva införa elier utföra, 1 högsta måtto äfven lindrades, på det allmogen i dessa provinser måtte kunna köpa sina utländska förnödenheter till bästa pris och exportera sina egna produkter till det högsta, och sålunda hafva dess mer i behåll för att kunna käpa af Westgötken. Nå väl, detta är precist hvad den s. k. liberala tullförfattningen åsyftat, och i BevillningsUtskottes första förslag blifvit till någon del iaktlaget; det är ock just det, som förbudsintres set ifrigast motarbetat. Sålunda yrkades alt både för ylleoch bomullsvaror alla förbud borde upphäfvas, emedan de lemna lurendrejarn altför stor vinst.) LTikaledes yrkades en låg ) Märkas bör, att inom Boliebygds härad, dei äfven 2 personer undertecknat petitionen, nästan endast laggkär!, grofva korgar o. d. tillverkas, och i Götheborg afsätltas. ITvad sådana tillverkare fruktat af den cobegränsade införseln låter sig icke begripas. 1) De sgårdfarihandlande försäkra i allmänhet, att lurendrejerihandeln hos dem nästan upphört, emedan den icke mer lemnar den stora vinst, som betäcker äfventyret. Orsaken åter ill den minskade vinsten uppgifves yara dels den omständigheten, att prisskillmaden mellan vissa utoch inländska artiklar, isynnerhet kläde är allt för ringa, dels den, att I det nu mera lurendrejas med så mycken skick lighet i de norra orterna och omkring hulfoikland ijiomväl Hafvarn: Cr. a AR