Aftonbladet – 16 april 1841, sida 2

ste båda omröstningarne i KonstitutionsUtskettet. En ny plan säges redan vara af några reformens fiender entamerad, att å nyo söka öfverändakasta alltsammans hos Adeln och i Presteståndet. Detta skulle ske på det sättet, att som Utskottet, vid omarbetningen af sitt första betämkande, i några punkter föreslagit nya tillägg, för att få sammanhang i det hela, så skullle man deraf kunna taga sig anledning att betrakta äfven hela detta betänkande såsom ett nytt förslag och rösta å nyo, huruvida förändringen är nödvändig och nyttig. Vi hoppas, att det rykte, som säger, att äfven några inflytelserika ledamöter inom Borgareståndet slutit sig till detta sönderrifningsparti, må vara ogrundadt. Hela förfarandet vittnar i vår tanka om en obegriplig blindhet. Att de, som gå den vägen, icke fatta sin ställning till folket, är lätt att se; men äfven den ringaste uppmärksamhet borde visa dem, huru illa deras konservatism är beräknad, äfven i afseende på regeringens ställning, hvars verksamhet endast skulle förlamas genom perpetuerandet af ett statsskick, i hvilket spänningen emellan tvänne Stånd å hvardera sidan skall öka sig alltmera, ända tills det går sönder. rn — Hos Ridderskapet och Adeln förekommeo i går tvänne diskussioner med derpå följande voteringar, hvilka förtjena att antecknas. De angingo dels StatsUtskottets betänkande om den nya ordinarie soldatroteringen i riket, dels om båtsmansroteringen i en del län. Denna fråga vidrör en af de aldra vigtigaste principer i beskattningsväg, nemligen huru långt statsmakterna äga att göra intrång på den enskilda eganderätten. Den del af jordens skatter, som innefattas i roteringsbördan, hvilar nemligen endast på gamla åtaganden enligt de såkallade knektekontrakterna, och har sedan på grund af häfd bibehållits. Att likväl sedermera, oberäknadt den allmänna beskattning, som i bevillningsväg utgöres efter vissa, för all förmögenhet iriket antagna, grunder, betunga en del af jorden med serskilda skatter, är påtagligen ett afsteg ifrån all rättvis beskattningsprincip och kan knappast betraktas annorlunda än såsom ctt under legala former utöfvadt våld emot eganderätten. Imedlertid har sådant icke allenast blifvit utöfvadt i följd af det misstag, som först begicks vid 4893 års riksdag, då Ständerna genom ett obetänksamt uttryck i deras skrifvelse till Kongl. Maj:t angående extra roteringen, gåfvo anledning till de sedan nedsatta roteringskommissionerna, utan Statsoch EkonomiUtskotten hafva äfven tillstyrkt en annan oformlighet. 4834 års Ständer beslutade nemligen, att de hela rotar eller spridda roteandelar, hvarmed den ordinarie roteringen kommer att ökas (till följd af nyss omförmälda princip), skulle erlägga en såkallad vakansafgift under fredstid. Nu har roteringsverket ännu icke hunnit fulländas, men Utskotten hafva imedlertid tillstyrkt, att dessa vakansafgifter måtte, enligt längderna, utgöras äfven för retarne i de län, för hvilka längderna ännu ej hunnit af Kongl. Maj:t pröfvas. Ungefär enahanda beslut har äfven blifvit tillstyrkt i afseende på båtsmansroteringen. Tvenne Stånd hafva återremitterat dessa betänkanden, och i går förekom frågan på Riddarhuset. Flere Talare yrkade här på återremiss, och Hr Dalman gjorde dervid en mästerlig framställning af hela den invecklade frågans historik genom alla Riksdagarne sedan 4809, hvarigenom han visade, att Regeringen sjelf aldrig satt något nytt betungande af den förut oroterade jorden i fråga, förr än dem uppstod genom det ofvanberörda misstaget år 4823. Man trodde ock länge, att detta ej skulle bestridas å andra sidan, och sjelfve Hr von MHartmansdorff pressade ej så mycket på bifall; men sedan Grefve von Platen, oförklarligt nog, hade tagit parti af betänkandet så var det icke längre möjligt att åstadkomma någonting, utan det bifölls vid voteringen. Likaså betänkandet om båtsmansroteringen. Del beror nu på hvad två Stånds återremiss kan åstadkomma. Res rse———————E — I sammanhang med hvad vi för ett pa dagar sedan berättade angående utgången ho: Adeln af frågan om inskränkning i prygel: straffets afskaffande, förtjenar nämnas den utgång, som saken haft hos PresteStåndet. Utskotten hade, såsom vi erinre oss, föreslagit den modifikation i föreskrifterne att ifrågavarande straf väl ej skulle afskaffas helt och, hållet men deremo