Aftonbladet – 16 april 1841, sida 1

bilder dansade af och an i alla vrår af hans inbillning; kronor och spiror sväfvade för hans ögon och han upprepade med ett slags yrsel Märthas profetiska ord: Du skall en dag blifva rik och mäktig. Denna yrsel varade likväl icke länge; till Toms stora förvåning kände han ett slags sömnaktighet sprida sig öfver alla sina lemmar; hans ögon tillslötos emot hans vilja; hans turga hufvud nedföll på hans skuldra i trots af hans bemödanden att hålla det upprätt. Ah, det är följden af vinet, som den främmande bjöd migl!, ropade han, i det hans kropp allt mer och mer betogs af den dvala, som förlamade hela hans varelse. Tänk om jag druckit gift! Tom höjde ännu med möda sin vanmmäktiga hand, lät derefter hufvudet falla ner mot stolskarmen, och snart hördes intet annat i rummet än en lugn sofvandes andedrägt. Skottlands konung in petto sof så djupt och sött som den ringaste borgare i de tre förenade rikena. Främlingen, hvilken tycktes spela hufvudrolen i de händelser vi här förtälja, inträdde nu helt sakta, och sedan han en stund betraktat den sofvande Tom, nalkades han honom på tåspetsarne, upplyfte honom på sina armar och lade ner honom på paradsängen. Derefter drog han sorgfälligt igen gardinerna så att de fullkomligt undangömde sofvaren och aflägsnade sig lika tyst som han hommit. Några ögonblick derefter återkom han, följd af sju personer, klädda som han, oeh hvilkas stånd det varit omöjligt att af deras kläder sluta tål. De vore imedlertid cheferne för de sju Ja