Aftonbladet – 16 april 1841, sida 1

PRETENDENTEN. ) NOVELL AF JULES A. DAVID. VII. Läsaren torde kanske påminna sig den vat tenbärare, som Kalifen Harun-al-Raschid en da; fann insomnad på en af Bagdads gator och lä bära till sitt palats. Hvad den arme stackarn: uppvaknande måste hafva varit för ett skådespel af kostelig komisk halt! Der ligger har makligt utsträckt på en praktfull divan; bred: vid honom stå slafvar i tvänne leder, vördnads: fullt afbidande hans befallningar. Han begär sina kläder, dessa kläder, som han bar i går trasiga och smutsiga; i stället bär man till honom en dyrbar turban, besådd med ädla stenar en kaftan broderad med smaragder, en pels a det skönaste arbete och ett par tofflor, som ka lifen sjelf kunde afundats honom; han är hung rig, och framför honom står, liksom genom et trollslag, ett bord med rika käril oeh läckr rätter; han vill dricka, och man slår i en yPp perlig dryck åt honom, som aftonen förut be rusat sig med gement opium! Den arme stac karn säger till sig sjelf ungefär som Sesi: Å det verkligen jag sjelf?. Och straxt derefter til lägger han: Mir vän vattenbärare, du har hel säkert blifvit galen.x Med Tom förhöll det sig nästan på samma: sätt som med Bagdads vattenbärare. Förvirrad osh liksom drucken, hade han å nyo kastat si ned i en ländstol. Er ny horisönt utvecklad sig för hans blickar; föregående aftons oredig ) Se Aftoabl. för d. 5, 5, 6, 7, 13, 44 och 45 April