Aftonbladet – 16 april 1841, sida 1

sigter. Ären J denna afton i stånd att hålla ert löfte, som utgången så ofta vederlagt? Har prinsen verkligen satt foten på Skottlands jord? Hvar döljer han sig? Vi skola söka upp honom och vördnadsfullt gifva honom vår erfarenhets råd. Men ni inser väl, Sir Murray, att vi icke längre kunna äfventyra vår frihet och våre lif endast på en mans ord---? Här stannade Lord Lovat. Den sluge gubben plägade nemligen ofta afbryta en påbörjad fras, liksom för att söka efter ord till fortsättning, nen i sjelfva verket för att under en låtsad godynthet dölja det bittra i hvad han icke uttalade. Denna gången förtröt hans halfyttrade mening i högsta grad den främmande, som vi hädanefter vilja återgifva hans verkliga namn. aHvad vill ni säga, Mylord ?, frågade Sir Murray af Brougton, rodnande af barm. Angenting som icke är hedrande för er, Sir, svarade Lord Lovat, som aldrig ville spela röjen af angripare, utan att förut hafva försäkrat sig om ett fritt återtåg; låt mig endast tala ut och silva min mening sin behöriga form. Af en Person, vill jag säga, som förtjenar all aktning, men som i sjelfva verket icke har mer än sitt versonliga värde, och visserligen icke gör anspråk )å att med det allena tillräckligt föreställa Jaiob III:s son., . Sir Murrays anletsdrag hade under tiden återagit sitt vanliga lugn, och den rodnad, som en stund betäckte hans kinder, hade hastigt å nyo örsvunnit. eHvad ni säger, Mylord, är ganska rigtigt, ;varade han med en sinnesköld, som icke hade in motsvarighet i något annat än i den Ford