Aftonbladet – 16 april 1841, sida 1

kobitiska klasserna, d. v. s.. utom den gamlit Lord Lovat och den unge Lochiel, som vi re. dan nämnt, Clanranald, jemte Boisdole, hans bror, Donald af Sleat och Lorden af Macleod. de båda rikaste godsegare på ön Skie och slutligen chefen för Stewards eller Stuarts klan. Under det att de ädle högländarne satte sig och bildade en krets, hvars medelpunkt den främmande utgjorde, ställde sig en simpel bergsbo, den ende som bar nationaldrägten, med sin claymore i handen, vid dörren, liksom för att försvara ingången till rummet och hägna den förestående rådplägningens hemlighet. Denne bergsbo var ingen annan än vår gamle bekante, bjelten på värdshuset Lochabers yxa, den jättestore Diksdales oförskräckte följeskgare, den käcke och förståndige Burke. Ni ser, min herre, att vi hålla ord,, sade den förste af de sju, Lord Lovat, i det han på främlingen fäste sina genomträngande blickar och hvari man kunde läsa den ytterliga försigtighet och slughet som utmärkte denne de Skottske högländernas Mohikan. Vi hade lofvat er att komma; här äro vi! Men låt mig på förhand säga er, att denna sammankomst blir den sista, och att jag för min del icke mer ärnar blottställa mitt lif för en saks intresse, hvars enda agent ni hittills är. Jag vill icko misstänka er redlighet, förstå mig väl, Sir Murray; men är det inte besynnerligt, att vi nu redan i fjorton dagär uppehållit oss här i trakten midt under tusen faror, försäkrande 0ss att prinsen landstigit och att han vill se Oss, om det också endast vore för att af vår egen Mun förnimma de inkast, som vi kunna hafva att göra mot hans å