ening af den vanliga och af Hamiltonska methoden vid första undervisningen i språk. Dessutom skiljer sig denna skola ej blott från de publika skolorna, utan äfven från den nya Elementarskolan i Stockholm och skolan på Barnärgen, genom 4:o. En fullkomlig valfrihet af läroämnen, flera eller färre på grund af lust och anlag (d. v. s. utan antagande af några vissa så kallade -bildningslinier), äfvensom valfrihet af de dagliga läretimmarnes antal på grund af ålder och helsa; dock så, att allt detta bestämmes i samråd med föräldrar och lärare. Afgång från skolan bör minst 3:ne månader förut tillkämnagifvas. Slutligen få vi, i anseende dertill, att åtskilliga anordningar, i följd af Elevernas önkade antal, måste vidtagas, anhålla, att de, som härå fästa afseende, behagade ju förr dess heldre sig anmäla. Närmare underrättelser kunne, om så påfordras, genom brefvrexling med undertecknade, erhållas. Christianstad ech Winslöf d. 25 Februari 1844. FR. E. FAGERSiRÖM, J. M. WIMMERSTEDT, M. Phil. Cand. Student. På begäran om mitt offentliga yttrande angående ofvannämnde företag, får jag först och främst förklara , aut Hrr Fagerström och Wimmerstedt, under den tid de bos mig tjenstgjort som lärare, fullgjort sitt åliggandv på ett sätt, som tillvunnit dem både min och ungdomens aktning och kärlek, att de drifvit undervisningen med särdeles framgång, samt att de äro redbare personer, som förtjena förtroemde. De hedrande insigter de äga, hvar i sina läroämnen, äro genom Akademiska betyg vilsordade. Jaghop-: pas säledes, att genom dem få se skolan med framgång fortsatt. I hvad mån dena dervid städse följda metbodeu påskyndar framstegen, torde inhemtas deraf, att t. ex. en gosse, som hitkom med endast någon li en underbyggnad, efter 3:ne års undervisuing bärstädes, erhöll, vid 45 års ålder, uti nya Studentexamen 46 betyg; en annan, äldre, men alldeles obildad bondgosse, likaledes efter 3:ne års läsning, 498 betyg, o. s. v. Må än denna skyndsamhet i framsteg af somliga klandras — man säger t. ex., att lärjuogarpe derigenom komma för unga till Akademien, m. m. — hvad hindrar att de, i skolan qyvarblifva, till dess de, under inhemtande af en ännu högre bildning än den, som erfordras till Btudentexamen, uppnått den behöriga åldern? — För öfrigt kan jag aldrig tro, att svårigheter, som föriama undervisningens gång och som dock kunna undvikas, äro att hålla på; ynglingens bildningsbana är nog mödosam i sig sjelf och medgifver tillräcklig själsgymnastik, säsom man kallar den, utan att man behöfver kasta hindera, som ej ligga i sakens natur, i vägen för ynglingen: jag anser, tvertom, den undervisning för fullkomligast, som på lättaste och skyndsammaste sättet skaffar barnea deras erforderliga bildning. Man behöfver visst icke heller frukta, att bildningsämnena derigenom skola tryta för snart: högvigtiga läroämnen stå tillreds och vänta blott på lof att få göra inträde i skolorna, när man behagar tillåta det: t. ex. de intressanta naturvetenskaperna. Om VALFRIHETS-SKOLAN i Winslöf sålunda, genom en coneret framställning af de åsigter, jag förut någon gång förslagsvis framkastat (t. ex. i afbamdiingen om Svenska Skolväsendet af en Kyrkoherde i Skåne, Stockholm, Norberg 1332, 535 sidor), kunde lyckas mer och mer bidraza till utveckling af allmänna begreppet om grunderna för en reorganisation af vårt skolväsende, skulle en af mina lifligaste önskningar — den, hvarför jag längst lefvat och verkat, — i samma mån nå sin fullbordan. Skulle, emot förmodan, under tidens lopp denna skola j längre motsvara sitt förtroende, skall jag vara den förte, alt derom enskildt underrätta vederbörande föräldrar och målsmän. Winslöf, som ofvan, CARL BERGMAN, Med. Doktor, Phil. Magister, Kyrkosherde.