stämdt påsta, att under närvarande, ofvan uppgilne; förhållanden, och ur dessa synpunkter betraktad, var: just denna utnämning ett groft misstag, eller rättare — ty misstas är icke det, som sker med berådt; mod och öfverläggning — det eklatantaste bevis på hvilken princip man följer. Vi råka händelsevis att känna litet för mycket af det inre af GötheborgsStations historia under de sednare åren, för att med godt samvete kunna anse den, som derstädes under dessa år varit Chef, såsom passsande till någor Chefsplats, och något Misisters ämne skall troligen Tit. F. sjelf medgifva icke är allom gifvet att vara. — Principen sålunda gifven vid den första utnämningen, kan något bedömande af Tit Kreugers ieke komma ifråga. ty den följde af sig sjelf, och äfven om han varit den förste, som kommit i åtanka, tro vi gerna den allmänna rösten, som tycktes tillägga honom sådane förtjenster, att något prejudicerande måhända icke bordt ifrågasättas. Men vid hans utnämnande företer sig en annan märkvärdighet. Den 22 Februari stadfäster Kongl. Maj:t en ny reglering, hvari stadgas, att flottan skall äga fem Amiraler; och den 44 Mars eller föga mer än fjorton dagar derefter, utnämner man redan den sjette! Att något behof af en ny Amiral-post under dessa 14 dagar skolat yppa sig, kunna vi icke fatta; antingen måste således regleringen varit felaktig och föga välbetänkt eller öfverlagd, eller också, hvad vi hålla för troligare, den skedda Amirals utnämningen utöfver stat öfverflödig, och öfver ett dylikt reglcrand känner förvåningen inga gränser. Äfven vid denna punkt, eller principen för befordringarne, är det möjligt, att Ministerns åsigter icke förmått göra sig gällande; men måhända har han dock, genom att vid föregående tillfällen hafva, som som man säger, sin hand med i åldersprincipens etablerande, sjelf något litet bundit denna hand. Imedlertid är nu prejudikatet gifvet, och under samme Ministers styrelse kar numera icke någon annan princip komma ifråga, utan den mest skriande orättvisa emot hvar och en, som då skulle blifva prejudicerad. Najaden har härvid endast talt om Amiralsutnämningarna, förmodligen emedan de derpå följande till Kaptener och Kommendör-Kaptener då ännu icke voro kända i Carlskrona. Men om tidningen trott sig kunna tadla den anciennitets-grundsats, som man följt med Amiralernes tillsättande, torde hon få medgifva, att mar gjort så mycket mindre afseende derpå för de öfriga graderna. Af Kaptenerne hafva endast två, Hrr Stålhane och Törnqvist, blifvit förbigångne, man kan ej gissa till af hvad skäl, om icke att just dessa båda torde kunna uppvisa den vackraste meritlista af alla deras kamrater; men med Hrr Cojet och Klint hafva sprången varit verkliga saltomortaler. Den förre har nemligen öfverhoppat icke mindre än trettio och den sednare trettioen af sina äldre kamrater. Nu är det väl sannt, att Regeringen icke är bunden vid tjensteåren, så snart fråga är att nämna någon till mer än kaptensgrad i armeen och Premierlöjtnant — eller som det numera heter: Kaptenlöjtnant — iflottan. Men Reg. har sjelf i sitt reglemente bundit sig vid löftet, att derefter endast göra afseende på aförtjenst och skicklighet. Man frågar då med något skäl: hade de utnämnde verkeligen en så öfvervägande förtjenst framför 30 förbigångne, att hon rättfärdigar desse sistnämndes tillbakasättande? Anmärkningsvärdt nog finnes bland desse tio personer beklädda med Svärds-orden, hvilken de utnämnde icke äga. Således är denna orden antingen ej bevis på och en belöning för skieklighet och förtjenst, eller hafva de, tvärt emot detta officiella intyg derpå, blifvit — prejudicerade. Kaptenlöjtnants-graden har således icke mindre än trettio personer, män, grånade i tjensten, hvilka ej duga till att föra ett större fartyg eller en bataljon kanonjollar? Det måste då stå ganska illa till inom flottan? Men om det icke det gör — och vi äro högst benägne att antaga denna sednare supposition — om förtjente Officerare se yngre kamrater, kanske mindre eller åtminstone icke mer berättigade än de, rycka ifrån sig lönen för sina mödor och sin skicklighet, hvad anledning hafva de då att vinnlägga sig om någon sådan? Vi känna icke Hrr Cojets och Klints öfverlägsna förtjenster; vi veta om dem endast, att de äro amiralsöner, och att således sjelfva grannlagenheten bordt afhålla den föredragande Amiralen från att företrädesvis befordra dem, i fall deras anspråk icke vore klara som dagen, för att undgå misstankan för partiskhet; vi känna om Hr Klint ingenting, mer än att han lärer komma att öfvertaga redaktionen af sin aflidne faders kartverk, och om Hr Cojet, att han varit gynnad af tre serskilda befattningar, med hvilka arfvodet är förbundet; att han såsom informations-officer åtrjutit förmåner, som ej förunnats någon af samma befattnings förre innehafvare och att han en gång förde ett kronans fartyg skonerten Experiment, hvarmed han hade det missödet, att ej hitta in till Carlskrona, dit han skulle segla för att annoncera H. K. H. KronPrinsens ankomst, utan han sjelf anlände några