Aftonbladet – 14 april 1841, sida 1

AA OSSESPRESERANUST ASEA; AE neta nn RR imedlertid hårdt fast vid sin ledsagares kropp, och hvarje gång en hastig rörelse al klipparn kom honom att hoppa upp af dess länd, var han straxt derpå så mycket angelägnare att väl knäppa ihop händerna om främlingens lif. Oaktadt markens oländighet, tillryggalades den långa sträckan likväl med mycken skyndsamhet, och Tom, nära yr i hufvudet af den oupphörhga skakningen, tycktes knappt urskilja den täta ljungen, hvarigenom hästen fuliföljde sin hemlighetsfulla bana. Efter ungefär en half timmas förlopp saktade poneyn något litet sin fart och flåsade, såsom alla djur göra, då de möta något hinder eller frukta någon fara. . so Släpp mig,, sade främlingen till Tom, aluta er så mycket ni kan bakåt öfver hästens länd och rör er inte, ty i ett enda ögonblick skulle en enda rörelse åt höger eller venster kunna förderfva oss alla tre och vi falla ned i strömmen., Marken var här tvärt afbruten af en remna, hvars väggar voro nästan lodräta på ett djup af omkring tjugu alnar; vid sluttningen af denna brant hade bergsboerne anbragt en gångstig al ungefär tre fots bredd, längs efter strömmen; första svårigheten var just att hålla igen hästen på den tverbranta stigen, som saknade allt fotstöd; den andra, att låta honom taga fullt ansprång från stället, emedan vägen dertill var ytterst smal, och den tredje, att förmå honom med ett enda skutt sätta öfver strömmen, cOm ni är rädd, så håll igen ögonenp, tillade främlingen, innan han släppte tyglarna, hvarefter han, för att gifva Tom ett exempel, sjelf tu