— Från Köpenhamn berättas, att en orolig uppmärksamhet af polisen der egnas åt enskilda sällskaper; nöjen och oskyldiga sammankomster bespejas; och i stället att under Fredrik VI aldrig de ringaste hinder lades för representationer i enskilde hus, julbaler o. m. d., har nu den sednare tiden många olägenheter mött dylika tillställningar. Der lärer äfven icke finnas brist på gamla förordningar, som gifva tillfälle till chikaner i sådant afseende. Redan under fastlagsveckan hade polismästaren haft scrupler om en då förestående cAttelan, men för den gången blef, genom en klok bebandling af saken, ingen skandal. Men försöken att utsträcka censuren öfver sådana ephemerider, hvilka födas och dö på samma afton, hafva nyligen blifvit förnyade och lyckats bättre. Polismästaren har nemligen tvungit nigra ledamöter af läseföreningen, att på förhand meddela manuskriptet till en scenisk rolighet, som skulle uppföras till förmån för Fredrik VI:s Asylum, under hotelse att eljest hela tillställningen skulle förbjudas, hvartill han ansåg sig berättigad på den grund att biljetter försåldes. Då manuskriptet var så oskyldigt, att man ej kunde invända något i saken, gjorde man hvad man kunde för att afskräcka tillställarne, emedan de gjordes ansvariga för alla de möjliga oordningar, som vid tillfället kunde passera. eMan ser således, yttrar en Dansk tidning, catt vi här i Danmark göra beundränsvärda framsteg i ordets frihet; men hvad man icke ser, det är hvarest gränsen skall vara för autoriteternas uppsigt på medborgarnes förehafvanden, när man begynner att beträda denna väg.