Aftonbladet – 8 april 1841, sida 2

hvilken, i motsägelse med national-församlingen, tror att utöfningen af en konungslig, högst betydlig rättighet, icke är bunden vid den ministeriella ansvarigheten; som tror, att ett Storthing, enligt sakens natur, icke är befogadt till granskning af en konglig resolution, som icke är tre år gammal; och som tror, att kommunernas befrielse utur det gamla omyndighetstillståndet icke är rigtig och ej kan blifva välsörande, 0. s. Vv. Dessa frågor kunna väl blifva besvarade med den invändningen, att de tala emot Hr Lövenskjold såsom bög embetsman och Statsminister, men icke såsom endast Ståthållare. Han var först Statsminister och egde såsom sådan i Konungens omedelbara närhet en större inflytelse. Kan det antagas, att det talade ordet är starkare än det skrifna, så skall det visa sig i ett Hr Lövenskjolds ringare inflytande på Konungen och ett större på regeringen i Christiania, som afgör de mindre vigtiga angelägenheterna och förbereder de vigtigare; hvarest ban kan verka mest på regeringens anda, är icke lätt att säga. Så väl i privatlifvet som cffentligt, blir denna sak föga omordad, men i den omständigheten att en sådan opopulär man framstiger på högsta ärestållet och blifver zänd till Norge för att residera midt ibland oss, ser man en betänklig missaktning mot nationens opinion. Då man nu tillika, på sätt här redan blifvit yttradt, högst ogerna ser hela Ståthållareskapet, samt förklarar den vara öfverflödig, hvilket isynnerhet är ett vigtigt skäl för våra många ekonomer (statsutgiften ökas nemligen med 10,000 Speciedaler) är det alldeles ej underligt, . om man är allmänt missnöjd. Intet enda af våra tidningsblad har förklarat sig belåtet med detta beslut, och flera bafva yttrat sig deremot i ganska starka uttryck. Detta var lätt att förutse och aldrig betvifladt. Men det var just vid denna tidpunkt vwigtigt, att. söka vinna den allmänna opinionen för regeringen, ty valen till det Storthing, som skall fungera 1842—1844, komma just att i år ega rum, och redan äro i landsortsdistrikten flera ansträngningar gjorda för att göra detta Storthing så radikalt och sparsamt som möjligt samt att utesluta de mera upplysta och moderata. Dessa bemödanden blifva sannolikt mycket befordrade, och Riksståtbållare-utnämningen kommer att blifva begagnad såsom vapen emot regeringens system. Det är ock denna omständighet, som gör hela nämningen mest oförklarlig. Man har likväl trott sig kunna mildra det elaka intrycket genom några populära tillsatser. Så har den såsom en god patriot värderade Statssekreteraren Due blifvit Statsminister och hans löneinkomst har blifvit reglerad på det sätt, som Storthinget förut ofta yrkat, (nemligen delad i lön 7000 Specie och taffelpengar 3000), men Konungen vägrat. Hos oss har det nemligen blifvit en stridsfråga om efter grundlagen Storthinget, utan Konungens medgifvande, kan göra förändring i de löner och pensioner, som en gång blifvit stadfästade. I öfrigt har man länge nog förberedt allmänheten på händelsen, ty underrättelsen kom hvarken hastigt eller oförväntadt. Hr Lövenskjold skall ieke beller så snart tillträda sitt embete, utan först i Juli månad, hvilket just icke heller var så väl betänkt, då valen just komma att börja under intrycket af underrättelsen om hans ankomst. Vid samma tid blef äfven, till följd af en provisorisk anordning, utförselstullen på trädvaror nedsatt, hvilket blifvit mycket väl upptaget under närvarande svåra handelskonjunktur, och denna minskning i inkomst kan vår välbehållna statskassa ätt tåla. Hr Lövenskjold är adelsman; Due är den förste Statsminister af borgerligt ursprung. Ruinerna af vår bortdöende adels institution hafva städse blifvit med förkärlek skyddade af regeringen, och vi finna I Statsministerns utnämning ett tecken till mera konstitutionella sympathier. Viborde måhända också anse såsom en konstitutionell acquisition, att en Norrman blifvit Riksståthållare; ty embetet kan, efter unionsfördraget, äfven öfverlemnas åt en Svensk. En sådan utnämning skulle nu varit ännu förbatligare. Grefve Wedel Jarlsberg var den förste och Lövenskjold blifver den andre! Norrman, som varit ståthållare i Norge. Det fattas således icke ljusounkter i dessa sista för oss vigtiga och kanske belöjade tilldragelser. Lövenskjold skall för öfrigt rara en skicklig, fastän just icke med glänsande alanger utrustad man. osastsatitnattattntnitteniuatiniianinssittrnitr)