— bli att väcka oss med hvisslingar, om du int ser på vägen någon trupp rödrockar., Denna lexa, gifven i en bestämd ton, tyckte alldeles icke smaka den, till hvilken den va ställd; men den vördnad, som han syntes hys för sin kamrat, afböjde utbrottet af hans miss lynthet och han nöjde sig således med att svara Du har rätt, Burke; mitt förhållande va kanske icke alldeles Passande för en Stuartarne: hederlige och trogne tjenare; men i stället föl att tala om min oförbätterliga natur, vore dei kanske rättast att anklaga tidens olyckor. I går satte min hustru fram på middagsbordet ett par sporrar i ett fat åt mig, hvilket vill säga på goc Gaöliska: att det är tid att stiga till häst, ty visthuset är tomt och barnen hungriga. Vil du att jag skall låta de stackrarne frysa ihjel! och kan jag inte begära lite småmynt af er obekant vän, som jag råkar ute Dland vår ljung? Mot slutet af detta svar hade den Skottske ätten något höjt sin röst, emedan han såg alt le öfrige högländarne, som dittills hållit sig på fstånd, nu började nalkas. När de hunnit fram ill stället, återvann den roflystne jätten sin säcerhet och sade till Tom: Se så, min unge vän, skynda nu, ge mig er börs och lita på min ärlighet; var säker på, tt jag skall lemna er så mycket qvar, att ni rikeligen kan fortsätta er resa. Denna gång kom den hederlige Burke icke till Toms hjelp, antingen han tviflade på verkan af ina föreställningar, eller de öfrige högländarenas lärvaro icke lemnade honom någon utsigt att