Aftonbladet – 6 april 1841, sida 1

RSS ta som hon under tiden tycktes hafva helt och hållet förgätit. Den stackars ynglingen måste verkligen anstränga sig, för att bibehålla sitt sinneslugn, och sade ändtligen till Ketty, i det han sökte söndertrycka en tår, som ville frambryta: Jag har nu blifvit än mera fast i min föresats att resa, och jag behölver inte vara orolig för er under min frånvaro. Dervid gjorde han en bugning och gick. Utkommen på gatan, återvände Toms hela oro och obeslutsamhet; ett kallt och isblandadt regn slog honom i ansigtet, aftonen var mörk och himmelen öfverhöjld af moln. Tom ärnade likväl begifva sig på vägen, då han hörde en röst helt nära sitt öra, som hviskade: otacksammelp och i dettamma såg han Master Cromby vid sin sida. Denna anblick återgaf honom hela styrkan af sitt beslut; han ärnade också svara i en stolt ton, då apotekaren fortfor med mera ömhet, än han någonsin förut visat sin lärling: Ja, du är otacksam, Tom; hvad har du att förebrå mig? Har jag icke hittills förlåtit dig alla dina fel och alla dina pojkstrek? Är dett icke värdt någon erkänsla? Jag har icke låtit någon dag förgå, utan att tänka på din framtid; jag såg i dig min efterträdare och jag gladde mig åt den föreställningen, att min konst icke sk urarta under dina händer., Toms stolthet kunde härmed vara tillfredsställd; Crombys inbjudning var ganska tydlig, och emot vanan var det husbonden, som förödmjukade sig inför lärlingenHör på, herr Tomp, sade apotekaren vidare efter några ögonblieks tystnad, följ med hem