Aftonbladet – 6 april 1841, sida 1

och nu först blef hon varse hans klädsel och hans högtidliga uppsyn. Skall ni resa, Hr Tom?) sade hon i det hon fäste sina skalkaktiga och förvånande blickar på ynglingen; och hvart tänker ni då taga vägen, om jag får fråga? Till Edimburg, sade Tom, som nu först tänkte på något mål för sin utflykt. Och hvad skall ni göra der?x Vänta och söka. Och hvad har förmått er till ett sådant beslut? Ni, kanhändas, svarade Tom. Ehuru fallen för att gyekla Ketty än var, kunde hon likväl icke skämta öfver en böjelse, som hon visste sig väcka. Hon kände snarare ett slags förebråelse vid tankan att hennes oförsigtiga utlåtelser förra aftonen möjligtvis vållat ett steg, som kunde hafva oangenäma följder. Hon sade derföre med något vekare ton än vanligt: Har ni verkligen noga öfvertänkt de sannolika följderna af er föresats, Hr Tom? Om det var mina ord, som ingett er den, så återtar jag dem. Nu kan ni förmodligen inte blifva min man, ty ni vet väl, att den förnäma dam, som är min gudmor, inte vill tillåta mig, att jag gifter mig med en gosse, som eger ingenting; men vi äro båda unga, Hr Tom, och vi hafva tid att vänta, och ora längre fram Master Cromby samtyckte att till er öfverlemna sitt apothek, tror ni då inte att en fattig sömmerska som jag skall känna sig lycklig att få till man en hederlig borgare, som ni då blir? Tro mig således, Hr Tom, far inte nu till Bdimburg utan blif qvar