Heu att upplaga Uucv HULVUUSdARIIBaStv al TILDUCSNmålen. I Flere blefvo upplysningsvis afhörde, och ibland dessa äro följande märkliga. Utan ed afhördes: Michael Nilsson hade den öfvertygelsen, att Per: Olofsson ännu vore i lif, emedan han, tillika med: Per Olofssons broder Anders Olsson, hört Per Olofsson 8 dagar före sitt försvinnande yttra, det han vore sinnad att innan kort rymma och aldrig mer ä terkomma för hustruns otrohets skull. i Hans hustru hade icke förmärkt annat, än att han alltsedan Per Olofssons försvinnande till ytterlighet börjat supa, hvilket Michael förklarade så att efter den händelsen flera menniskor än förut helsat på ho: nom. Västs moder Christina Persdotter, högeligen rörd ofver sin sons belägenhet och brottsliga lefyerne, berättade att Per Nilsson kort före höstetingetkommit till hennes hemvist för att träffa Wäst. Så svart Per Nilsson fick se Wäst, hade han sagt: adu har gjort dumt som erkänt horsbrottet med Märtha Cajsa, hvarvid Per Nilsson ti lika yttrat, att anär man skall neka så skall man neka stödt. Per Nilsson hade sedan tagit Wäst med sig ut. En stund efter hade Wäst kommit in tillbaka, men Per Nilsson gått bort. Modren hade frågat hvad Per Nileson ville, men Wäst hade ej velat omtala det. Efter hvad Per Nilssons hustru uppgifvit, hade Miriha ut:! rustat Per Nilsson med matsäck till denna resa och så väl Märtha som Per Nilsson varit angelagna om att ingen skulle få veta det. Märtha erkände att hon lagat till matsäcken åt Per Nilsson, emedan han å egna och hennes vägnar då skulle tala med Wäst, huru hon vid frågan om Per Olofssons mördande vid blifvande tinget skulle förhålla sig. Wäst sade att Per Nilssons ärende vy a! rit uppmana Wäst att neka till all vetskap om mordet, hvilket Wäst lofvat, men Per Nilsson nekade till detta. Per Nilssons faster hade omkring 44 dagar före midsommarn 1839 besökt Per Olofsson i fäbodarne då hon hört honom önska till Gud, att han finge dö, emedar han ansåg att hans hustru alldeles skiljt sig från honom och att han med hennes hushållning snart kom på bar backe. I En gång hade Märtha för sin faster Elsa Håkansdotter omtalt att barnen i granngårdarne, som vallade boskapen, sagt sig vara rädda för att i skogen påträffa Per Olofsson död, hvarvid Märtba tillika låtit undfalla sig, det de kunde vara säkra derföre att icke finna Per Olofsson på Gessellöten (den trakt af utmarken der boskapen vallas). I Ibland dem som blifvit edeligen afhörde må nämnas följande: Pijorne, som tjent hos Pehr Oiofson under berörde år, hade anmärkt, att Märtha ibland gaf Wäst bättre mat än husbonden och tjenstfolket, att han hindrades från svårare arbetc, och att de alltid sökte att få vara tillsammans. Någon oenighet emellan makarna hade aldrig existerat, vidare än att! Pehr Olofson förebrått Märtha att hon icke var hushållsaktig. Någon gång hade Pehr Olofson för en af; pigorna under arbete klagat sig lefva i en alltför tungsam verld och att han, oaktadt allt bemödande, aldrig kunde berga sig emedan hans hustru var slösaktig. De hade hört och sett, äfven sedan del Nyttat ur tjensten, att Pehr Nilsson ofta vistades i Pehr Olssons hus, serdeles då denne var borta och! att han alltid fick mat. I Börderne Erik Kämpe i Håby, och Pchr Nilson den yngre samt Tingsprofossen Lund berättade, att Pehr Nilssen under skallgångarne efter Pehr Olof4 son hösten 1839 visat en låtsad munterhet och haft utseende af en riktig illgerningsman, men på folkets frågor lika med Waäst alltid nekat kännedom om Pehr O:ofsons försvinnande, ehuru han derunder liksom Wäst varit hemsk och blek i uppsyn, och ej! kunnat se folk i ansigtet och till och med på sitt . tal varit darrande. fund berättade dessutom föl-: jande: Den 6 Nov., då folket samlades till skallgång, hade de till Wäst och Märtha framställt frågor om deras I sammanlefnad och Pehr Olofsons bortkomst. Pehr Nilssons broder Michael Nilsson hade då helt oförmärkt gifvit Wäst en vink att gå ut, hvarpå dessa båda ! åtföljts ensamme till en serskild kammare. Lund! bade då gifvit akt på dem, och följt efter i förstu-! gan, då han fått höra Michael tillsäga Wäst att ned ka, hvarvid Michael svurit, att Wäst då skulle blifva fri. Michael Nilsson nekade till sanningen häraf. Lund berättade äfven att, då Pehr Nilsson i slu-; 5 tet af Januari sistlidet år vidtog anstalt flytta från; Ofsjö och försålde sitt torp, hade han uppgifvit såsom orsak dertill, än atthan behöfde ut och skaffa sig föda, Å än att han icke längre ville vistas i Ofsjön, då man alltid misstänkte honom hafva mördat Pehr Olofson. och önskade han derföre få bege sig till annan ort, : der han kunde slippa höra talet om Pehr Olofssons NR l försvinnande. ; 1 s Torparen Erik Borg från Ansjö berättade följan. de: Vid Trettondedagstiden 41839 hade han på hemvägen från Sundsvall sammantråffat med Pehr Nilsson och Pehr Olofsson och sedan rest i deras sällskap, derunder de grälat med hvarandra om hvem , som hade att fordra, slutligen börjat slåss, hvarvid Pehr Nilsson fattat tag uti Pehr Olofssons halsduk: och sedan vridit till den, liksom för att strypa honom. Borg måste åtskilja dem. Deröfver hade Pehr Nilsson blifvit än mera förargad på Pehr Olofsson, och bland annat yttrat: att Pebr Olofsson skuile få äta upp sådant )torrom bitomp, att han tänkte på : honom i backarne, att han innan årets slut skulle folja Pehr Olofsson på grafbacken. Pehr Olofsson hade efter sådana hotelser ej velat resa ensam med ! Pehr Nilsson, utan följt Borg hem för att komma ifrån Pehr Nilsson. Pehr Oiofsson hade under vägen för Borg yttrat, att han misstänkte Märtha för I sammanlefnad med Wäst, men ansåg bättre tiga och lida, så länge han ej kade bestimd kännedom , derom. 1 Stagsmålet erkände Pehr Nilsson, men icke del: utlåtelser Borg omvittnat. Grälet, sade han, skulle 7 hafva uppkommit deraf att de varit något rusige. g Barnhusgossen Fredrik Hillegren. En tid efter 1 Pehr Olofssons bortgång hade han hört Märtha util, sitt hus och till sina barn yttsa, att hon tog sig. fri och ingen annan ifrån att hafva mördat Pehrj, Olofsson. ( Torparen Pehr Östberg. Vid ett samtal med Pehr Nilsson Julhelgen 4859 hade Östberg frågat denne I