Aftonbladet – 5 april 1841, sida 1

rade gumman, i det hon hvälfde ögonen åt höger och venster; coch huru skulle jag tänka på att fukta mina läppar, när Herren Gud med sin straffdom hemsöker sin trogaa kyrka, när enda räddningslampan, som brann ibland oss i denna mörkrets tid, flämtar för dödens flägt och är färdig att slocknal Ni vet väl, Märtha, att jag förstår ingenting af hvad ni pratar; hvad är det för en lampa ni talar om och hvad är det för fara å färde för Guds kyrka? Nå, se inte ut som ni ville svälja mig, för det jag inte kan begripa era högttrafvande ord! Förklara er tydligt: har ni lust att förtjena er några pence, så se här ett bref, som ni skall bära till sin egarinna och jag skall betala er ytterligare för besväret. Åh ja, jag afslår inte de pence ni kan bjuda mig, sade gumman med en något förmildrad röst, och jag skall gerna uträtta ert ärende. Men förstår ni mig inte när jag säger er alt en stor olycka hotar Israel? Den Högstes trogna tjenarinna, trons sköld, kovenanternas sista fackla på denna jord, min vän, min trogna följeslagarinna, denvärdiga Meggy, som menniskorna kalla henne, och Meg helt kort, som englarne kalla henne — — — cAr hon död?) frågade Tom med en åtbörd, hvilken man skulle tyda så: hvad angår mig en gammal tokas död? Hon dör, min gosse fortfor vännen af trons sköld med lifligbiet, coch det är just derföre jag kommit hit. Det är ju sant, min son, att niinte vill neka mig en flaska af det elixir, som, efter hvad master Cromby oupphörligt försäkrar skulle kunna väcka upp en död?,